mitt liv som bipolär

jag har passat på att ha lite semester o därför har bloggen blivit lidande. när sommaren var här passade jag på att åka till mamma o min styvpappa. det va supermys o jag har mått väldigt bra faktiskt. ville inte ligga still o sola som förr, utan ville hitta på saker. klippte gräs, promenerade, planterade blommor mm. lillebror o hans tjej kom hem på mors dag också o det va mys. första gången jag träffade flickvännen o jag älskade henne. men det är väl självklart om min lillebror valt henne. o så fick jag till en välbehövlig dejt med en av mina allra finaste vänner. det är hon som har hjälpt mig att söka hjälp båda gångerna o vart ett jättestort stöd. vi ses inte så mkt längre då vi inte bor på samma ställe. men vi har varandra som hon så fint sa. o så känns det verkligen. så det va några väldigt bra dagar.

kom hem o va på ett sista återbesök hos käkkirurgen. allt har läkt o alla plattor sitter på plats så nu är jag klar där. sedan åkte jag ner till storebror i halmstad. har spöat honom fem gånger i gin rummy. vilket iofs inte är ovanligt men vilka segrar. har vart jätteskönt att hänga med honom, va för länge sen senast.

ikväll kom jag hem för första gången på en vecka, förutom svängen förbi mellan besöken. känns skönt va ensam lite. även om jag älskat att ha min familj omkring mig.

nu går då min hjärna på högvarv o jag undrar om jag är normal nu el på väg uppåt. jag vill göra saker hela tiden, blir inte så trött o pratar fort. men det kan ju vara mitt normala jag. el så är jag på väg uppåt. men hur ska man lära sig detta?! än så länge sover jag iaf vanligt o när jag blir hypomanisk behöver jag ju knappt nån sömn. så än behöver jag väl inte oroa mig. har fått tillbaka min ångest. den kom igår kväll o har stannat hos mig sen. vilket gör det ännu svårare att veta vart jag är nånstans i min sjukdom. kom på idag va det berodde på. hade inte tillräckligt med pengar till räkningarna. mitt shoppingmissbruk gav sig till känna. inte för att jag vart o handlat massa. men olika gamla skulder ska betalas. o att veta att man inte har råd att göra något resten av månaden gör ju inte att man får mindre ångest.

så nu sitter jag alltså här med ordentlig ångest, är dödstrött o superrastlös på samma gång. härliga bipoläritet!

det är verkligen inte första gången o heller inte den sista gången jag får seperationsångest. ikväll hade vi vår sista patient o närstående-utbildning. bra föreläsare o ibis ska jag verkligen kolla upp.

nu har vi ju haft en tajt grupp när dom närstående går in i "hemliga" rummet o vi blir kvar. tycker att min patientgrupp har vart väldigt bra. jag har känt mig trygg o det har vart skönt att få känna igen sig hos andra o kanske få andra att känna igen sig hos mig. man behöver inte känna sig konstig o folk förstår, lyssnar o tittar på en. vissa vill jag verkligen hålla lite kontakt med. hur det går, om man kan hjälpa varandra, gå till ibis ihop mm mm. detta är inget vi pratat om o så va det bara slut idag. det tyckte jag kändes jobbigt. särskilt när man ser att vissa som mått bra inte alls mår bra idag o vi inte får träffas nästa vecka. känns jobbigt o lite tomt. man har funnit sin lilla trygghet där o jag kände mig trygg även idag. min terapeut hade förbjudit mig att sitta på min vanliga plats (jag-platspolisen som jag skrivit om tidigare) utan fick snällt välja en helt ny plats. tyckte inte att det va så jobbigt. kändes lite konstigt att någon annan satt på min plats bara. tror att det funkade för att jag känner mig så trygg med min grupp. jag va iaf tvingad att bryta det tvångsmässiga. o det gick!

så ni i min fina grupp som har fått bloggadressen. läs mer än gärna. hör av er om det är något!har känt en sån trygghet o fått lära mig att ni också ser ut som vanliga människor o inte dom där riktigt sjuka psykfall man ser på film. så jag vill tacka er o jag hoppas att några av oss håller lite kontakt!

detta om utbildningen. efteråt åkte jag med mamma hem för att semestra några dagar. det va öppet hos grannen så vi hoppade in där, jag o mutzy. men mutzy sticker ut. o jag trodde han skulle kissa el bajsa. men helt plötsligt är han spårlöst försvunnen. mitt hjärta börjar pumpa på. vi ropar in de flesta grannar runt omkring för hjälp. jag kände seperationsångesten komma krypandes igen o jag är expert på att se allt ont före man vet nåt överhuvudtaget. så jag skulle aldrig få se min mutzy mer. efter massa folks letande o tio minuter kom en som bor längst ner på kvarteret med mutzy. då har han stuckit flera hus bort o över vägen. snacka om lättnad o ilska på samma gång. skulle aldrig förlåta mig om nåt hänt honom. o han har aldrig stuckit iväg så nån gång. han trycktes ner i marken o fick några fy:n, blev inburen o jag va arg. i fem minuter tills jag såg att både havanaiserna på området lekte på grannens gräsmatte. då fick han gå ut. men jag kunde inte sitta el nåt. kunde inte lugna ner mig på ungefär en halv timme.

det va nog med seperationsångest för idag o för ett halvår framåt typ.

pussåkram

idag har jag vart hos min terapeut. jag fick ett veckoschema jag ska fylla i för att få struktur på livet. + att jag är på väg att isolera mig i hennes mening. har ikväll börjat fylla i schemat men blir superstressad av det. så jag har istället bestämt att jag tar några stycken få punkter från min lista o försöker göra dom varje dag till att börja med. jag skriver alltid upp saker på min lista, allt möjligt t ex att vattna blommor, ta hand om disk, ringa samtal till att rensa i garderober. den fylls ständigt på o därför ska jag försöka att börja med att avverka minst två punkter om dagen. så får vi se om jag kan schemalägga min dag om ett tag.

min andra läxa till nästa gång är att skriva upp en krislista som jag kan ta till när den riktiga ångesten kommer. istället för att ta till mina självdestruktiva beteenden ska jag ha en lista på saker som jag kan göra för att distrahera mig, få ångesten att gå ner o stå ut i känslan. krislistan kan bestå av att ta en kall dusch, hålla is i händerna, äta typ wasabi osv.

min dag idag har annars vart okej. vart snurrig o mått illa. men fått tvättat, vart hos terapeuten, legat ute på en filt i skuggan o läst, kollat elfsborg vinna (o vara serieledare inför uppehållet) o tagit hand om min disk. så jag är ganska nöjd. o ska nu gå o lägga mig i en renbäddad säng. så gonattpuss!

vill bara tacka alla som skrivit till mig el hört av sig på andra sätt efter att jag startat bloggen! stödet betyder mkt o även att man kan försöka få människor att verkligen förstå o få en inblick. har man inte mått dåligt psykiskt själv vet jag att väldigt många har svårt att förstå.

förstår att en del blivit väldigt berörda. jag vill absolut inte att nån tar illa upp el känner att dom borde gjort el sett nåt tidigare bara. det är verkligen inte därför jag skriver.

vill även säga att ni flesta vet när jag pratar om er här i bloggen men vill inte nämna namn så nån skulle ta illa upp.

så massa kärlek till er alla!

våren o sommaren är både de bästa o sämsta årstiderna. jag älskar värmen men hatar alla måsten. man MÅSTE va ute hela tiden, grilla, ha picknick, sitta på uteservering mm mm. man får absolut inte sitta själv hemma! då är man tråkig o har inga vänner. därför stressar dessa årstider mig nåt så fruktansvärt. jag försöker att inte bry mig om detta, drar ner persiennerna o ligger o kollar film hela dagarna ibland. men har då ändå lite dåligt samvete för att jag inte gör nåt.

folk pratar om höst/vinterdepression. men min värsta tid är nu. särskilt detta året då mitt blodvärde (vet att jag tjatar om det) är alldeles för lågt o jag vissa dagar mår så dåligt så jag inte orkar mer än att ligga i soffan o halvsova. detta bidrar ju till att jag mår sämre o sämre psykiskt igen eftersom min värden inte går upp. nu har jag även fått veta att andra värden är allt för låga också. o det känns som min skit aldrig ska ta slut ibland. medans jag andra dagar kan skoja om det för att jag ska klara av allt. men samtidigt är det inte konstigt att det blir jobbigt eftersom jag springer på sjukhus, psykmottagningar o vårdcentraler flera dagar i veckan.

helgen har iaf vart bra! hängt med en fin vän fredag till lördag. dock va jag rätt kinkig. som tur är orkade han med mig. igår hade jag min sötis här, även kallad min kloka vän (vilket man kan disskutera efter en viss rolig kommentar igår..hihi..). pratade massa, lagade mat o hade filmmys. idag har jag inte alls mått bra men kvart i sju kom jag iaf iväg till hundrastgården i slottskogen så mutzy kunde få leka en timma. så även om jag mår rätt kass både psykiskt o fysiskt, så känns det som jag hade mått bra mkt sämre om jag inte fått umgås med mina fina vänner denna helgen! vänners roll kommer jag ta upp en annan dag. nu blir det sängen!

pussåkram

är nog ganska vanligt att man har ett el annat missbruk el självdestruktivt beteende när man mår dåligt psykiskt. jag har tre jag jobbar med. jag skär mig, dricker när jag är ensam o får ångest och har ett shoppingmissbruk. dessa tre saker har jag haft problem med långt tillbaka.

att skära mig började jag med ganska sent. många tjejer gör det i tonåren. men jag började runt 23års åldern tror jag. när jag mådde som allra sämst skar jag mig varje dag i handlederna o när det blev för mkt sår där skar jag mig även i låret några gånger. detta hände samtidigt som jag läste på universitetet. o jag minns en föreläsning när jag skulle ta av mig tröjan o min klasskompis kollade på mig med förskräckt min. mina handleder var helt såriga. men för mig va det så vanligt att jag inte tyckte det va så konstigt. men skämdes när jag såg hennes min. för ca två år sedan slutade jag nästan helt med att skära mig men sedan ca ett halvår sen är det tillbaka. men inte alls lika ofta. en sak jag måste lära mig är att det är ett sjukt beteende. jag o min terapeut jobbar mkt med detta. jag tycker att det är konstigt att folk blir så chockade över det. o ser andra som gör det som folk som verkligen måste må dåligt. men gör inte jag det då?! jo, men för mig är det en normal sak. nu skar jag mig senast i fredags kväll. som jag skrivit tidigare hade jag absolut ingen ork i kroppen. mådde så dåligt psykiskt för att jag inte orkade göra något. ville dricka men hade tagit antabus. hade vart hos min terapeut på dagen o lovat att absolut inte shoppa. höll på att få en panikattack men lyckades avvärja den. efter det så spändes mina käkar ihop. ett säkert tecken på att jag kommer skära mig. o det gjorde jag då mina andra missbruk inte kunde användas.

kan se att dom riktiga alkoholproblemen började när jag var 20år och flyttade till göteborg. redan tidigare kan jag se tendenserna när jag ville dricka för att döva smärta. men den första tiden när jag bodde i gbg kände jag ingen o hade inget fast jobb. jag drack i princip varje kväll. minns inte hur länge detta varade. sedan har det kommit o gått. det som är det jobbiga i det hela är att jag inte har några problem att dricka i sociala sammanhang. men som jag skrivit tidigare, aldrig dricka ensam! just nu äter jag antabus tre dagar i veckan så jag inte ska kunna döva min kvällsångest med alkohol.

mitt shoppingmissbruk började redan i tonåren. men jag har alltid sagt att det är ju mitt intresse. tills min läkare fick mig att erkänna att det är ett missbruk för två-tre år sedan. jag hade ju aldrig pengar till hyra o räkningar osv. o jag shoppar på kredit. nu har jag inga såna stora skulder så jag hamnar i lyxfällan. men utnyttjat min familj för att få pengar o ljugit. o har nu lite småskulder för att jag shoppat på kredit.

varför gör jag då dessa saker? jo, för att döva ångesten. o oftast blir det så att man tar bort ett missbruk tar man till ett av dom andra.

antabus-en medicin där man får hjärtklappning, blir blåröd i ansiktet mm om man dricker. den tar inte bort suget.

det stämmer verkligen att hunden är människans bästa vän. igår hade jag en fruktansvärd dag. jag mådde från början väldigt bra psykiskt men det ändrade sig till slut.

kom inte upp ur sängen förrän halv tre. hela min kropp var kaos. jag var darrig, mådde illa, allt snurrade o när jag försökte resa mig kändes det som att jag skulle trilla ihop i en hög. det fysiska var alltså inte med mig nånstans. det som fick mig att till slut ta mig upp var mutzy, min hund. han låg så snällt o sov med mig i sängen o som många gånger förr förstod han att jag inte mådde bra. hundar är bra mkt smartare än vad man tror ibland. kom till köket o gav honom mat, men fick genast sätta mig på golvet för jag orkade inte stå upp. kröp sedan till hallen för att försöka ta mig ut. fick lägga mig på hallgolvet för att samla kraft. kom ut till slut, gick o köpte en cola o choklad o satte mig på min gräsmatta på baksidan så mutzy kunde springa lös. efter gick in efter några minuter o kunde knappt andas när jag kommit upp för trapporna. stupade i säng o mutzy la sig snällt bredvid. efter några timmars sömn var jag inte riktigt lika snurrig o klarade att gå ut en liten runda. sen kom självklart ångesten. inte konstigt med tanke på att all ork i kroppen är försvunnen o jag knappt klarar av att stå upp.

idag var jag iväg för att åter igen stickas i armen. börjar se ut som en sprutnarkoman. denna gång var det sex rör för forskning inom bipolär sjukdom. sen lite intervju. jag frågade då om gårdagens tillstånd. men alla tror att allt beror på mitt alldeles för låga blodvärde. jag ringde min vårdcentral där jag var o lämnade prover häromdagen o mitt blodvärde hade varken gått upp el ner. så är fortfarande alldeles för lågt men har iaf inte blivit lägre. tur att dessa skitdagar bara verkar komma då o då iaf. mår lite bättre idag men inte bra. o andfåddheten är helt sjukt jobbig. får svårt att andas o ont i bröstet av att gå typ 50meter. allt detta gör ju inte att min psykiska hälsa blir bättre direkt.

tillbaka till mutzy. dessa dagar när jag mår dåligt så lägger sig alltid mutzy i närheten av mig o sover. oavsett om jag mår dåligt psykiskt el fysiskt. den lilla varelsen har lärt sig när man kan leka o inte. dessa dagar kommer han aldrig fram med leksaker o försöker att busa. han är anledningen till att jag alltid kommer upp, han måste ju faktiskt ut o få mat. han är mitt allt o verkligen min bästa kompis.

det var allt för idag, nu ska jag o min kvällsångest snart gå o lägga oss!

idag är allt bara usch, så återkommer imorrn.

har noll ork i kroppen. känner mig hyfsat bra psykiskt men eftersom jag inte har någon ork men ändå vill göra saker blir jag ju deprimerad. idag skulle jag vilja ta till alkoholen. men som tur är tog jag min antabus imorse. o skulle antagligen blivit ännu tröttare. jävla blodvärde! det drar ner mig sjukt mkt. orkar i princip inte mer än att ligga i soffan o gå ut med mutzy.

har vart hos min terapeut idag. blev mkt prat om mitt shoppingmissbruk idag. blivit mkt värre sista veckorna. o det är ju för att jag inte har nån ork att göra nåt o då lätt sitter framför datorn. sen beror det ju även på att jag inte dricker el skär mig. då ökar shoppingmissbruket ist. jag måste ju ersätta ett annat missbruk med ett annat. men ska försöka tänka efter innan jag klickar hem grejer på nätet. för det är där jag handlar. då behöver man ju inte betala direkt o kan dela upp det på flera månader. men räntan är ju skyhög. ska försöka tänka på varför jag gör det, tänka på att det är för att allt känns skit just nu. men det är okej att det får kännas så nu. blir inte bätre av att shoppa. men det är lättare att lyssna på än att verkligen använda i verkligheten.

så idag är jag sjukt uttråkad o försökt få till en filmkväll, så jag gör nåt. men ingen kan ju! o till råga på allt är det after work med trubadur på restaurangen nedanför min lägenhet. o som en del vet så låter det som han står bredvid min soffa. vilket jag verkligen inte är sugen på. så man får va bitter ibland!

ikväll har jag vart iväg på nästsista gången på vår gruppgrej. jag kommer sakna att inte kunna prata med personer som förstår en och utbyta tankar. vi peppar o tävlar med varandra lite på ett bra sätt med känns det som. så det kommer bli lite tungt. har ju blivit en bra rutin för mig. o man känner sig väldigt trygg i gruppen. o jag som platspolis kommer sakna dom alla på olika sätt. platspolis har jag blivit för att jag alltid måste sitta på samma plats. ingen annan får sätta sig på min stol. o helst ska alla andra sitta på samma platser jämt med. är säkert jättebra att försöka bryta detta mönstret till sista gången men kommer kännas väldigt otryggt. men jag kan ju prova om det går.

för övrigt berättade jag att jag tyckte jag mått ganska bra de dagar jag har vart med familjen nu o inte haft nån ångest. men igår kväll kom den genast tillbaks igen när jag kommit hem. o jag tog ingen antabus, bara för att jag skulle ha möjligheten att kunna dricka. gjorde dock inte detta. det va lätt att berätta för gruppen o få höra att det va bra gjort att jag stod emot. gruppen förstår detta på ett annat sätt än vad familj o vänner gör. för de vet hur känslan känns när allt bara känns skit.

så tack gruppen för att ni gett mig rätt mkt, tankar, pepp, många skratt o även huvudvärk (hihi, du vet vem du är)

jag har alltid tyckt att jag har vart lite halvt hypokondriker och hittat saker som jag tyckt vart konstigt. nu börjar jag få en del svar även om dom inte är så roliga.

vi har min psykiska cirkus.

men sedan har jag idag vart iväg hos läkaren på vårdcentralen för att dom tog blodprover på mig för två veckor sedan. detta efter att dom upptäckt att jag har alldeles för lågt blodvärde. jag var även iväg på hud på östra för ett tag sedan för att jag har massa utslag/sår på kroppen och de tog prover på det, både en hudbit o blodprover. nu visar sig båda att jag troligtvis kan vara glutenintolerant. så nu ska jag ta mer blodprover två gånger till. o jag som är livrädd för detta. visar det på gluten igen måste jag göra en gastroskopi el va det heter. aah! dom kör ner en slang genom munnen o ner till tarmen för att ta prover. låter väldigt kul..NOT! men det är iaf mitt blodvärde som gör mig så sjukt trött. vilket jag alltid kopplat ihop med mina depressioner. på sistone blir jag andfådd för allt också o känner mig skakig. o har även fått massa typ utslag. men allt detta beror på blodvärdet.

har även fått operera mina käkar. är en operation jag helst glömmer bort. även tiden efter.

förutom det har jag tydligen även nåt virus som gör att jag alltid har lätta cellförändringar. redan när jag tog mitt första cellprov vid 23års ålder hade jag cellförändringar o fick till slut opereras. ytterligare en operation ägde rum ett år efter. så ett tag var jag stammis på kvinnokliniken på sahlgrenska o nu på gynavdelning.

så, nä jag är inte hypokondriker. drabbas helt enkelt bara av massa skit!

nu är det dags för gruppträff igen! ska gå osminkad för första gången. ska släppa masken idag då jag faktiskt är sjukt trött på all skit o får lov att visa det också!

men vad var jag då tidigare. har haft diagnos på depression o ångest i kanske sex-sju år nu. men en depression ska ju gå över? jo, så är det. den ska gå över. sen kan den lätt komma tillbaka igen om du drabbats av en. men jag undrade varför jag nästan aldrig mådde bra. det vet jag nu.

bipolär är ,som man förr sa, manodepressiv. vilket egentligen förklarar sjukdomen väldigt bra. antingen är man manisk el deppig. va jag tycker är skönt att veta är att det faktiskt är en kronisk sjukdom o inget som går över.

sedan finns det olika typer av bipolär. ett, två o sen ett till som är lite svårare att förklara. o även om man är bipolär två t ex kan sjukdomen vara väldigt olika. lider man av bipolär ett så hamnar man ofta på sjukhus under sina maniska stunder. man tror man kan göra allt, spenderar pengar, sover i princip ingenting.

jag, som troligtvis har bipolär två blir istället hypomanisk under mina uppåt perioder. jag blir glad, orkar göra massa, har sjukt mkt energi, får tusen ideér om projekt (som aldrig blir gjorda el så börjar jag på alla så inget blir färdigt), behöver inte sova särskilt mkt mm. detta låter nog ganska normalt för vissa. men jag börjar även prata väldigt fort, måste synas o höras (detta kommer jag komma tillbaka till senare en annan dag) o blir väldigt till mig. men jag ser det, som många andra i samma situation, som att jag mår bra helt enkelt. det är bara det att eftersom jag precis kommit ur en depression då så vill jag sjävklart göra allt som jag inte orkat göra under min depression. därför kommer det alltid en krasch o jag går in i en depression igen. mina hypomaniska perioder varar tyvärr inte särskilt länge, utan mina depressiva perioder är mitt största problem som kan vara i flera månader. under mina depressiva perioder kommer jag knappt ur sängen vissa dagar, känner ingen hunger, är konstant trött, isolerar mig, vill helst inte prata el träffa någon, har väldig ångest, får panikattacker. det är då jag använder mig av alkohol, att skära mig o shoppa. detta är något som kommer få ett eget inlägg senare.

man ska kunna leva ett hyfsat normalt liv fast man är bipolär. det finns idag bra mediciner. jag har börjat äta medicin för bipolär sjukdom samtidigt som jag äter mina antidepressiva. sedan har jag både läkare och terapeut på psyk.

detta var lite om sjukdomen. finns så mkt mer att skriva men detta får bli en liten översikt.

i lördags var jag ju o tatuerade lite nytt. glömde helt bort att skriva om det igår. jag älskar tatueringar. o har gjort alla mina andra hos samma kille, men bestämde mig för att prova någon annan. o jag är så sjukt nöjd. har haft ett litet mindre leopardmönster runt mina hjärtan på armen men inte riktigt vart nöjd med mönstret. o det fixade tatueraren till galant. på bilderna nedan ser ni dom dagen efter.

har vart helt okej dagar sen senast. helgen var lite seg men sen kom mamma o hämatde mig o mutzy i söndags o vi åkte med till tranemo. igår va vi på årets match. elfsborg mot äckliga ifk göteborg. men vi vann ju såklart. för er som inte känner mig är jag en riktig sportnörd o elfsborg har en stor plats i mitt hjärta. mamma o min storebror va med så det va mys! tyvärr blev min lillebror sjuk o kunde inte följa med. idag har vart en väldigt bra dag också. jag, storebror o mamma har vart o gjort gällstad. det är en liten ort med massa outlets osv. det enda som har varit jobbigt är sömnen o att gå upp på morgonen.

har varken druckit el skurit mig på en o en halv vecka. går nu på antabus, som är en medicin för alkoholister mm. nu ser inte jag mig som en alkoholist. jag har stora problem med alkohol när jag är ensam o får ångest, men inte i sociala sammanhang. som en väldigt smart nära vän sa: aldrig dricka ensam bara när man har sällskap. tack, du vet vem du är, den kommentaren har fått mig att tänka.

skriver mer imorrn! ska upp tidigt för att ta tåget.

gonatt

har känt mig hyfsat pigg de senaste dagarna. o haft ganska fullt upp med olika dejter med vänner. som så ofta så mår jag ju så himla bra då o orkar så mkt (alldeles för mkt än va som är bra). så idag kom bakslaget. kom upp ur sängen runt tre. har ändå mått hyfsat bra psykiskt, vilket jag inte brukar när bakslagen kommer. jag o mutzy har vart o lekt i parken två gånger o jag har lagat mat. så jag är hyfsat glad. men valde att bara ligga hemma i soffan idag.

o imorrn är det en rolig men smärtsam dag. nya tatueringar ska göras. lägger upp bilder senare.

puss

jag ska fortsätta lite på min historia som jag började på igår. jag går sedan ett och ett halvt år tillbaka på vuxenpsyk där jag har min läkare + världens bästaste terapeut. träffar min läkare med nån månads mellanrum men min terapeut varje vecka för tillfället.

redan första gången jag var hos min läkare började hon prata om bipolär sjukdom. men jag sköt liksom ifrån mig det lite eftersom jag mådde ganska bra då (som jag tyckte). men i höstas efter att jag hade haft en "uppåt" period i två månader kraschade jag ordentligt. "uppåt" perioden var jättebra tyckte jag då jag tränade varje dag före jobbet, jobbade, träffade nån kompis, grejade, behövde knappt sova o hade fullt av energi. men en dag bara det vände o jag kom knappt ur sängen. började tänka tillbaka o insåg att det sett ut såhär i större delen av mitt liv. fast depressionsperioderna varat längre och vart värre. nästa gång jag träffade min läkare pratade vi om det här o hon var ganska säker på att jag har bipolär två (återkommer om vad bipolär innebär). så jag fick en remiss till affektiva enheten som då låg på mölndals sjukhus. o det är ungefär där jag befinner mig idag.

jag kommer snart få veta min diagnos. men är 99,9% säker på att jag har bipolär sjukdom. idag äter jag antidepressiva, medicin för bipolära, antabus, insomningstabletter och lugnande vid behov. detta får va nog om berättelsen om min resa för idag.

just nu är jag inne i en liten sämre period igen så kom inte upp förrän vid tolv idag. skulle gå på en liten kort promenad med min hund. men blev fast i parken i flera timmar. fick sedan skynda hem för att fixa i ordning mig inför patient- & närstående-utbildningen jag o min mamma går på. insåg även då att jag inte ätit nåt på hela dagen, vilket tyvärr händer allt för ofta. tur att vi har fika. vi har tystnadsplikt om vår grupp. men jag berättade iaf att jag börjat skriva min blogg när vi patienter satt själva. o dom ska få adressen nästa vecka. o jag tycker väldigt mkt om min grupp, känns skönt att prata med andra som förstår precis hur det är. efter utbildningen åkte jag o mamma iväg till en hundrastgård. men efter dom sista dagarnas bravader var mutzy allt för trött o ligger nu o sover i fåtöljen.

det får bli allt för idag! pussåkram

jag tänkte att jag skulle börja att prata om lite när mina psykiska problem började i korta drag. redan när jag gick i sjuan el åttan började jag att må väldigt dåligt. med både tonårstrots + detta blev jag rätt jobbig. satt o pratade rakt ut på lektionerna el skolkade. jag började dricka rätt tidigt och det var mkt fest. nu i efterhand kan jag ju se att det beror på min bipolära sjukdom. jag var alltså upp el ner redan då.

i gymnasiet redan började jag se att jag hade problem med både alkohol o tabletter. kunde ta smärtstillande tabletter för att orka gå till skolan. tabletterna hade jag kvar från en skada ett år tidigare. ville ibland dricka sprit som jag hade hemma i garderoben. men då kunde jag ju bli upptäckt. jag började skriva brev om hur dåligt jag mådde till en vän som har vart med långt på min resa.

efter jag hade tagit studenten kunde jag börja tänka tankar på att köra in med min bil i en bergvägg. o detta hände inte bara en gång. då började jag bli rädd för mig själv. med hjälp av min vän klarade jag av att gå till ungdomsmottagningen för att berätta om hur jag mådde. jag fick remiss till en läkare på vårdcentralen på den lilla orten där jag bodde. fick genom honom en psykolog. den första gången jag var hos henne fick jag veta att det berodde på min ålder. att det var mkt man funderade på, va man ville göra mm. fick ju sjölvklart inget förtroende för henne. gick där några gånger men satt o ljög för henne ist för det va ju min ålder som gjorde att jag mådde dåligt.

efter detta flyttade jag till göteborg. då skulle jag precis fylla 20år. kände ingen o hade inget fast jobb. så jag började tröstäta o dricka alkohol. en period drack jag sprit varje kväll för att försöka lindra hur jag mådde. fick ett jobb o träffade vänner så det blev lite bättre ett tag. men började vantrivas o gick med konstant spänningshuvudvärk. sa upp mig för att börja plugga. jag klarade av ett halvår ganska så bra. men sedan gick det ordentligt neråt. jag fick en läkare på studenthälsan och en psykolog på en privat mottagning. jag började även äta antidepressiva o ångestdämpande tabletter. skolan blev lidande o jag fick hela tiden prata med mina lärare om att få inlämningsuppgifter uppskjutna. jag hängde inte alls med på föreläsningar, om jag ens gick på dom. någon gång under denna tiden började jag även att skära mig. alkohol- o tablettproblemen har alltid funnits med i perioder. men jag kände mig helt likgiltlig, ville inte göra nåt o brydde mig inte det minsta om nåt skulle hända mig. vad som verkligen fick mig att inte göra mig mer illa än vad jag gjorde, var min mamma o min två bröder. jag skulle aldrig stå ut med tanken att göra nåt för att såra dom.

gick hos min psykolog i drygt ett år. efter det började jag hos en läkare på en psykmottagning. där hade jag även kontakt med en sköterska o en sjukgymnast. där gick jag i ca två års tid skulle jag tro. när dom tyckte att det inte gick framåt blev jag remitterad till psyk i mölndal där jag nu gått i ett och ett halvt år. mer om det kommer imorrn. nu är jag trött.

nu har det blivit en lång men samtidigt en väldigt kortfattad version. fortsättning följer och detaljer tillkommer. sedan ska ni även få veta vad att vara bipolär innebär.

gonattpuss

mitt namn är linda andersson och jag är 29år, 30 om drygt två månader. jag är helt ny i bloggvärlden så vi får väl se hur det går. idag blir det bara ett kort litet inlägg.

jag har startat den här bloggen för att försöka hjälpa och stötta andra som är bipolära el mår dåligt psykiskt. även för att få skriva av mig här och inte bara i min lilla bok som jag brukar skriva i några dagar i veckan. nu får ni därute alltså tjuvläsa i min dagbok helt öppet. och jag kan som sagt förhoppningsvis hjälpa någon därute.

nu är det dags att gå o lägga sig men jag skriver imorrn igen!

gonattpuss