Ner,ner,ner efter upp,upp,upp
Just nu är det rätt skit. Jag mår inget bra. Känner mig helt likgiltig,vill sova mest hela tiden,har ångest,lever på lugnande o är halvt otrevlig pga att jag inte har något tålamod över huvudtaget.
Hade några bra veckor innan detta kom. O fredagen innan kraschen va jag superuppåt o borde sett det komma. Var inte riktigt hypomanisk innan utan kände mer att jag mådde helt okej. Fram tills fredagen. Lördagen va okej men kände mig känslig o att jag va på väg att gråta hela tiden. Kände att jag började bli trött och till slut började jag storgråta och höll på att få en panikattack. Sen har jag bara vart trött på allt.
Att det ska va så svårt att lära sig denna jävla sjukdom!
