psyk över jul...
jag pratade med en av mina närmsta vänner förra veckan och sa att det känns som jag får tillbringa jul på psyk. dit har det börjat gå nu. jag lever på lungnande dagarna igenom. det jag försöker se fram emot just nu är mitt årliga glöggmys som äger rum på söndag. och som jag tycker ska bli supermys! med alla som kommer o allt.
som många vet, älskar jag ju julen och plockar gärna fram allt mitt pynt redan i början i novenber. och det är bland dom roligaste sakerna jag vet och att få göra min julgrupper med blommor o pynt. men två kompisar har sagt att jag måste vänta. men förra helgen började jag och granen åkte fram förra veckan. men jag känner ingen riktig glädje vilket jag annars gör. det känns lite likgiltligt.
även att vinterstudion som många vet är mig grej hela vintern kändes lite likgiltlig.
en dag när jag o mutzy va ute o gick så fick jag känslan att bara hoppa ner på spåret när vagnen kom, men fick snabbt tankarma till mutzy. stackars hund, hur många ggr har han snart inte räddat livet på mig. han är mitt allt o jag hans o jag får inte göra så mot honom.
men jag går med sån ångest konstant och lever på lugnande. vet inte vad jag gjort utan dom.
jag har dom sista månaderna haft mkt mörka tankar. det går för upp o ner än vad jag hänger med på. jag haft väldigt mkt ilska o min sjukdom och är sjukt förbannad över att jag måste ha den här jävla sjukdomen ocjh tycker helalivet är sjukt orättvist. o varför behövde jag drabbas. mkt beror väl på att jag får ut så lite pengar så att jag inte klarar av mina räkningar och kan typ inte göra nåt. o dom sista helgerna har jag inte mätt så bra på längre. ha lite tjejmys o sen åka il till stan och dansa och prats. o vilket jag som singel ofta tycker att mina vänner tots sambos kan hänga med på. behöver inte bli värsta grejen. dricka lite vin, fixa sig lite, gå ut o prata o dansa. vilket jag nu ¨äntligen fått min lillsyrran på. o ser så mkt fram emot det. alltid nååt!
Sen har jag kommit på att tre av mina närmsta har förvunnit ganska mkt. vet att dom har att göra. men dom har vart min stora trygghet och har insett att det är en stooor orsak att allt känns piss. jag behöver dom / er.
en liten positiv sak är att ni flesta som fick min uppgift från min kurstor svarade på så fina sätt. och jag fick en ganska klar bild över hur ni tycker om mig. vilket jag själv hade. tack att ni svarade. det är för att försöka att jobba upp min självkänsla så det va viktogt för mig.
den lilla sista delen handlar om tre vänner som betyder extremt mkt för mig, en känns som jag har förlorat totalt, dom två andra har flyttat till sthlm och jag vill ha kvar vårt liv.
nu får det va slut för ifag!
