mitt liv som bipolär

dom sista nedgångarna jag har haft har blivit lite längre och djupare än vad dom varit tidigare i år. jag trodde att jag äntligen hade hamnat i någon slags stabilitet el "mellanmjölksstabilitet". men just nu känns det som om det börjar omkullkastas totalt. jag får väldigt mörka tankar, försöker isolera mig, vill bara sova, rispar mig, knaprar lugnande konstant osv. jag är nu inne i min tredje nedåtperiod på ganska kort tid och den sista veckan har varit helt turbulent. jag hänger inte med själv. ena dagen är jag helt apatisk, tar mig ur sängen för att gå ut med mutzy men annars sover jag, sen är jag helt plötsligt helt uppåt och bara vill hitta på saker. sen vill jag bara gråta, blir arg på mutzy, vill försvinna. sen är jag jätteglad och hittar på massor igen. så egentligen är det väl både upp o nedåtperiod på en o samma gång el nåt. det svänger inte bara från dag till dag utan även timme för timme.

 

förra perioden som va jobbig va för ca två veckor sen. jag hade haft det jättebra en vecka, hittat på saker och träffat flera av mina närmsta vänner. men sen var jag på väg hem från en fika i stan och fick världens ångest på vagnen och trycket bara ökade och det kändes som bröstet skulle explodera. jag försökte blunda och andas men kände hur det blev hyperventilering i stället och jag kände att jag höll på att få en panikattack för första gången på år. som tur hade jag tabletter i väskan och lyckades lugna ner mig.

 

när jag skulle sätta mig och skriva det här så kom jag på att denna perioden började precis innan jag fick mina pengar och inser att det är en stooor faktor. jag får ju helt enkelt för lite pengar för att klara av mina utgifter. men det är ju inte bara det eftersom jag nu haft tre nedåtperioder på två månader.

 

det här blev helt snurrigt och inte alls som jag tänkte skriva. men får bli bra för idag.