Konstant hög, drogad el kalla det du vill...
Men nu måste tabletterna bort för jag är verkligen konstant drogad, typ sluddrar, har obehagliga ögon, svårt med balansen, pratar väldigt långsamt o vill bara sova o inte vakna upp igen. O sen kan det vända o jag är som en Duracellkanin mot kvällen.
Jag skrev ju sist om att jag knaprat tabletter som bara den. Ni som vet en del om tabletter så är det först och främst stesolid jag trycker i mig. O ni som inte vet vad det ör så är det rent knark fast i lugnande tablettform. Extremt effektivt men
också extremt beroendeframkallande. Där mitt största problem ligger just nu. Att "tända av" vilket inte går särskilt bra. Jag får ta en tablett vid behov i vanliga fall men en dag förra veckan åt jag åtta, annars har det vart
runt fyra, fem plus två andra lugnande. Så mina ögon har sett helt borta ut som man kan förstå. Jag o min kurator har kommit överens om att jsg ska ta två om dagen o sen trappa ner till en för man kan bara inte sluta. Men eftersom jag inte fixat det
så börjar tabletterna ta slut o jag är livrädd för abstinensen som kan komma. Jag ska dit på måndag så vi får se då.
Jag blev sjukskriven för en vecka sedan för jag måste få ordning på tablettmissbruket och självskadebeteenden till att börja med för det funkade helt enkelt inte längre. Eftersom jag ätit mina tabletter så försvinner mkt känslor och jag vet knappt
varför jag började äta dom igen ens. O på sistone har jag inte klarat av hushållet el min hygien el nånting för jag har inte haft någon ork el vart så neddrogad så jag bryr mig liksom inte. Som tur är så har jag vänner o familj som hoppar
in, ser till att jag äter, duschar osv annars vet jag inte vad som skulle hända. O som försöker hålla mig sysselsatt så gott det går, annars kommer jag trilla ner långt, långt ner igen...
Självskadebeteenden börjar iaf bli bättre och jag hoppas att julen med familjen kommer göra nytta både för dessa och tabletter.
Jag försöker verkligen!
När det känns som det går åt fel håll...
Dom närmsta vet att dom sista två månaderna har vart en jävla kamp. Mot tabletter, självskadebeteenden o andra destruktiva saker. En av mina närmsta vänner sa att hon inte sett mig må så dåligt på iaf över tre år. Även om inte många som inte är i min
närmsta krets kanske märker det så är det en kamp varje dag. Sista tiden är det en kamp att gå upp, äter typ inte pga att alla tabletter för att jag inte känner någon direkt hunger. O det gör ju mig absolut inte piggare. Plus att tabletterna
inte får mig att känna några känslor direkt förutom likgiltighet o det är ju därför man knaprar dom. Men nu har jag en tuff period framför mig att trappa ner för det går tyvärr inte att bara sluta med dessa tabletter då det är så beroendeframkallande.
Men jag har fixat det en gång tidigare o ska fixa det igen!
Jag måste hela tiden försöka påminna mig om hur långt jag ändå kommit sen jag va inlagd på psyk och hade ett självmordsförsök senare det året. Där är jag absolut inte idag även om jag sist skrev att jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Åter
igen så hade jag aldrig klarat mig utan min kurator, trots att jag ibland blir skitsur på henne (antagligen för att hon har rätt)..haha..Min familj o mina närmsta vänner har väl inga jätteroliga samtal med mig just nu men dom står ut med mig o är
därför dom bästa. Älskar er❤️
