mitt liv som bipolär

en annan vän som har det väldigt jobbigt med har påverkat mig mer än jag trodde det skulle. hon betyder så mkt för mig o jag vill inte att hon ska ha det jobbigt. o jag vill va där o är livrädd för att bli lämnad utanför, trots att jag vet att hon aldrig skulle göra det. men efter att ha blivit det tidigare pga min psykiska hälsa blir jag livrädd för det. kan kanske ses egoistiskt men det är även väldigt mkt välvilja. så med detta efter att jag redan börjat bli dåligt blev väl inte allt så bra denna helgen.

 

mitt hjärta skulle komma hit i onsdags o det gjorde hon också. eftersom jag inte hade mått så bra men ändå peppat upp mig inför detta, borde jag ha lärt mig att tänka mig för. men nej då. vi skulle bara ha kul, få umgås o gå på way out west o lyssna på bra musik. o så blev allt fel. el allt va superkul fram tills ca tio på torsdagkvällen då jag får nåt slags psykbryt. tappar bort min kofta, min kompis (o har knappt nåt batteri kvar på mobilen) + att jag tror att jag blivit av med mitt kort. ringer min mamma i panik för att spärra kortet men hittar det i väskan typ två srekunder efter. till slut lyckas jag få tag på min kompis o komma till linnéplatsen. men då helt plötsligt får jag en riktig panikattack o satt o hyperventilerade, vilket jag inte haft på nåt år. ringde min storebror o han fick mig att lugna ner mig o andas normalt till slut. annars brukar jag inte höra när nån pratar med mig under en panikattack men det gjorde jag iaf denna gång. åkte hem o det va då jag skar mig. hade funderingar på att åka in till psykakuten. vet inte liksom vad jag ska ta mig till vid dessa situationer för det går inte att tänka logiskt.

 

fredagen började segt pga all alkohol. som jag borde lära mig att jag inte kan dricka mångder av när jag mår dåligt. samtidigt är det ju lite därför jag gör det. för att få försvinna bort ett tag i ruset. vi gick runt o lyssnade på massa konserter, tog nån öl o bara hade det gött. o jag träffade några av mina bästa vänner. så en väldigt bra dag. då trodde jag att det värsta va över o lördagen skulle bli superkul den med. men efter att ha börjat dricka öl o fortsatt eftersom allt åter igen kändes bra sa det pang redan runt åtta-nio på kvällen o jag sa till min kompis att jag ville åka hem. så hon hängde med o vi köpte jornötsringar,cola o kollade lejonkungen. helt plötsligt kände jag att jag fick svårt att andas o gick o la mig i sängen. detta sa jag inte hjärtat (förlåt). kände att en panikattack va på väg igen o gick o la mig.

 

söndagen va okej men jag va trött pga alkoholen, psykiska o allt klantigt jag gjort. o vill mest bara glömma denna helg o börja om på nytt. nu har jag ist dåligt samvete för att förstört festivalen för min kompis, druckit fast jag inte borde o ringt mamma när allt är helt kaos men orkar inte älta det nu. mår redan dåligt o orkar bara inte en sak till. vet att mamma vill mitt bästa när hon vill prata med mig. men efter närståendeutbildningen vill jag inte riktigt höra. vill kanske mer att hon ska tycka synd om mig än säga hur jag ska göra. jag vet faktiskt inte.

 

en annan sak jag fått höra av en kompis är att jag är typ som en som har adhd. det tog hårt. det är ju lite likt med min sjukdom. o jag äter ändå samma medicin som dom med adhd. börjar tänka tillbaka på hur jobbig alla tyckt att jag vart. fast det har vart pga min psykiska sjukdom.

 

så just nu är jag inte på topp men idag har det ändå var en okej dag.

 

nu blir det promenad med mutzy!