från början
jag tänkte att jag skulle börja att prata om lite när mina psykiska problem började i korta drag. redan när jag gick i sjuan el åttan började jag att må väldigt dåligt. med både tonårstrots + detta blev jag rätt jobbig. satt o pratade rakt ut på lektionerna el skolkade. jag började dricka rätt tidigt och det var mkt fest. nu i efterhand kan jag ju se att det beror på min bipolära sjukdom. jag var alltså upp el ner redan då.
i gymnasiet redan började jag se att jag hade problem med både alkohol o tabletter. kunde ta smärtstillande tabletter för att orka gå till skolan. tabletterna hade jag kvar från en skada ett år tidigare. ville ibland dricka sprit som jag hade hemma i garderoben. men då kunde jag ju bli upptäckt. jag började skriva brev om hur dåligt jag mådde till en vän som har vart med långt på min resa.
efter jag hade tagit studenten kunde jag börja tänka tankar på att köra in med min bil i en bergvägg. o detta hände inte bara en gång. då började jag bli rädd för mig själv. med hjälp av min vän klarade jag av att gå till ungdomsmottagningen för att berätta om hur jag mådde. jag fick remiss till en läkare på vårdcentralen på den lilla orten där jag bodde. fick genom honom en psykolog. den första gången jag var hos henne fick jag veta att det berodde på min ålder. att det var mkt man funderade på, va man ville göra mm. fick ju sjölvklart inget förtroende för henne. gick där några gånger men satt o ljög för henne ist för det va ju min ålder som gjorde att jag mådde dåligt.
efter detta flyttade jag till göteborg. då skulle jag precis fylla 20år. kände ingen o hade inget fast jobb. så jag började tröstäta o dricka alkohol. en period drack jag sprit varje kväll för att försöka lindra hur jag mådde. fick ett jobb o träffade vänner så det blev lite bättre ett tag. men började vantrivas o gick med konstant spänningshuvudvärk. sa upp mig för att börja plugga. jag klarade av ett halvår ganska så bra. men sedan gick det ordentligt neråt. jag fick en läkare på studenthälsan och en psykolog på en privat mottagning. jag började även äta antidepressiva o ångestdämpande tabletter. skolan blev lidande o jag fick hela tiden prata med mina lärare om att få inlämningsuppgifter uppskjutna. jag hängde inte alls med på föreläsningar, om jag ens gick på dom. någon gång under denna tiden började jag även att skära mig. alkohol- o tablettproblemen har alltid funnits med i perioder. men jag kände mig helt likgiltlig, ville inte göra nåt o brydde mig inte det minsta om nåt skulle hända mig. vad som verkligen fick mig att inte göra mig mer illa än vad jag gjorde, var min mamma o min två bröder. jag skulle aldrig stå ut med tanken att göra nåt för att såra dom.
gick hos min psykolog i drygt ett år. efter det började jag hos en läkare på en psykmottagning. där hade jag även kontakt med en sköterska o en sjukgymnast. där gick jag i ca två års tid skulle jag tro. när dom tyckte att det inte gick framåt blev jag remitterad till psyk i mölndal där jag nu gått i ett och ett halvt år. mer om det kommer imorrn. nu är jag trött.
nu har det blivit en lång men samtidigt en väldigt kortfattad version. fortsättning följer och detaljer tillkommer. sedan ska ni även få veta vad att vara bipolär innebär.
gonattpuss
i gymnasiet redan började jag se att jag hade problem med både alkohol o tabletter. kunde ta smärtstillande tabletter för att orka gå till skolan. tabletterna hade jag kvar från en skada ett år tidigare. ville ibland dricka sprit som jag hade hemma i garderoben. men då kunde jag ju bli upptäckt. jag började skriva brev om hur dåligt jag mådde till en vän som har vart med långt på min resa.
efter jag hade tagit studenten kunde jag börja tänka tankar på att köra in med min bil i en bergvägg. o detta hände inte bara en gång. då började jag bli rädd för mig själv. med hjälp av min vän klarade jag av att gå till ungdomsmottagningen för att berätta om hur jag mådde. jag fick remiss till en läkare på vårdcentralen på den lilla orten där jag bodde. fick genom honom en psykolog. den första gången jag var hos henne fick jag veta att det berodde på min ålder. att det var mkt man funderade på, va man ville göra mm. fick ju sjölvklart inget förtroende för henne. gick där några gånger men satt o ljög för henne ist för det va ju min ålder som gjorde att jag mådde dåligt.
efter detta flyttade jag till göteborg. då skulle jag precis fylla 20år. kände ingen o hade inget fast jobb. så jag började tröstäta o dricka alkohol. en period drack jag sprit varje kväll för att försöka lindra hur jag mådde. fick ett jobb o träffade vänner så det blev lite bättre ett tag. men började vantrivas o gick med konstant spänningshuvudvärk. sa upp mig för att börja plugga. jag klarade av ett halvår ganska så bra. men sedan gick det ordentligt neråt. jag fick en läkare på studenthälsan och en psykolog på en privat mottagning. jag började även äta antidepressiva o ångestdämpande tabletter. skolan blev lidande o jag fick hela tiden prata med mina lärare om att få inlämningsuppgifter uppskjutna. jag hängde inte alls med på föreläsningar, om jag ens gick på dom. någon gång under denna tiden började jag även att skära mig. alkohol- o tablettproblemen har alltid funnits med i perioder. men jag kände mig helt likgiltlig, ville inte göra nåt o brydde mig inte det minsta om nåt skulle hända mig. vad som verkligen fick mig att inte göra mig mer illa än vad jag gjorde, var min mamma o min två bröder. jag skulle aldrig stå ut med tanken att göra nåt för att såra dom.
gick hos min psykolog i drygt ett år. efter det började jag hos en läkare på en psykmottagning. där hade jag även kontakt med en sköterska o en sjukgymnast. där gick jag i ca två års tid skulle jag tro. när dom tyckte att det inte gick framåt blev jag remitterad till psyk i mölndal där jag nu gått i ett och ett halvt år. mer om det kommer imorrn. nu är jag trött.
nu har det blivit en lång men samtidigt en väldigt kortfattad version. fortsättning följer och detaljer tillkommer. sedan ska ni även få veta vad att vara bipolär innebär.
gonattpuss
Kommentarer
Trackback
