mutzy-världens bästa kompis!
det stämmer verkligen att hunden är människans bästa vän. igår hade jag en fruktansvärd dag. jag mådde från början väldigt bra psykiskt men det ändrade sig till slut.
kom inte upp ur sängen förrän halv tre. hela min kropp var kaos. jag var darrig, mådde illa, allt snurrade o när jag försökte resa mig kändes det som att jag skulle trilla ihop i en hög. det fysiska var alltså inte med mig nånstans. det som fick mig att till slut ta mig upp var mutzy, min hund. han låg så snällt o sov med mig i sängen o som många gånger förr förstod han att jag inte mådde bra. hundar är bra mkt smartare än vad man tror ibland. kom till köket o gav honom mat, men fick genast sätta mig på golvet för jag orkade inte stå upp. kröp sedan till hallen för att försöka ta mig ut. fick lägga mig på hallgolvet för att samla kraft. kom ut till slut, gick o köpte en cola o choklad o satte mig på min gräsmatta på baksidan så mutzy kunde springa lös. efter gick in efter några minuter o kunde knappt andas när jag kommit upp för trapporna. stupade i säng o mutzy la sig snällt bredvid. efter några timmars sömn var jag inte riktigt lika snurrig o klarade att gå ut en liten runda. sen kom självklart ångesten. inte konstigt med tanke på att all ork i kroppen är försvunnen o jag knappt klarar av att stå upp.
idag var jag iväg för att åter igen stickas i armen. börjar se ut som en sprutnarkoman. denna gång var det sex rör för forskning inom bipolär sjukdom. sen lite intervju. jag frågade då om gårdagens tillstånd. men alla tror att allt beror på mitt alldeles för låga blodvärde. jag ringde min vårdcentral där jag var o lämnade prover häromdagen o mitt blodvärde hade varken gått upp el ner. så är fortfarande alldeles för lågt men har iaf inte blivit lägre. tur att dessa skitdagar bara verkar komma då o då iaf. mår lite bättre idag men inte bra. o andfåddheten är helt sjukt jobbig. får svårt att andas o ont i bröstet av att gå typ 50meter. allt detta gör ju inte att min psykiska hälsa blir bättre direkt.
tillbaka till mutzy. dessa dagar när jag mår dåligt så lägger sig alltid mutzy i närheten av mig o sover. oavsett om jag mår dåligt psykiskt el fysiskt. den lilla varelsen har lärt sig när man kan leka o inte. dessa dagar kommer han aldrig fram med leksaker o försöker att busa. han är anledningen till att jag alltid kommer upp, han måste ju faktiskt ut o få mat. han är mitt allt o verkligen min bästa kompis.
det var allt för idag, nu ska jag o min kvällsångest snart gå o lägga oss!
kom inte upp ur sängen förrän halv tre. hela min kropp var kaos. jag var darrig, mådde illa, allt snurrade o när jag försökte resa mig kändes det som att jag skulle trilla ihop i en hög. det fysiska var alltså inte med mig nånstans. det som fick mig att till slut ta mig upp var mutzy, min hund. han låg så snällt o sov med mig i sängen o som många gånger förr förstod han att jag inte mådde bra. hundar är bra mkt smartare än vad man tror ibland. kom till köket o gav honom mat, men fick genast sätta mig på golvet för jag orkade inte stå upp. kröp sedan till hallen för att försöka ta mig ut. fick lägga mig på hallgolvet för att samla kraft. kom ut till slut, gick o köpte en cola o choklad o satte mig på min gräsmatta på baksidan så mutzy kunde springa lös. efter gick in efter några minuter o kunde knappt andas när jag kommit upp för trapporna. stupade i säng o mutzy la sig snällt bredvid. efter några timmars sömn var jag inte riktigt lika snurrig o klarade att gå ut en liten runda. sen kom självklart ångesten. inte konstigt med tanke på att all ork i kroppen är försvunnen o jag knappt klarar av att stå upp.
idag var jag iväg för att åter igen stickas i armen. börjar se ut som en sprutnarkoman. denna gång var det sex rör för forskning inom bipolär sjukdom. sen lite intervju. jag frågade då om gårdagens tillstånd. men alla tror att allt beror på mitt alldeles för låga blodvärde. jag ringde min vårdcentral där jag var o lämnade prover häromdagen o mitt blodvärde hade varken gått upp el ner. så är fortfarande alldeles för lågt men har iaf inte blivit lägre. tur att dessa skitdagar bara verkar komma då o då iaf. mår lite bättre idag men inte bra. o andfåddheten är helt sjukt jobbig. får svårt att andas o ont i bröstet av att gå typ 50meter. allt detta gör ju inte att min psykiska hälsa blir bättre direkt.
tillbaka till mutzy. dessa dagar när jag mår dåligt så lägger sig alltid mutzy i närheten av mig o sover. oavsett om jag mår dåligt psykiskt el fysiskt. den lilla varelsen har lärt sig när man kan leka o inte. dessa dagar kommer han aldrig fram med leksaker o försöker att busa. han är anledningen till att jag alltid kommer upp, han måste ju faktiskt ut o få mat. han är mitt allt o verkligen min bästa kompis.
det var allt för idag, nu ska jag o min kvällsångest snart gå o lägga oss!
Kommentarer
Trackback
