seperationsångest...
det är verkligen inte första gången o heller inte den sista gången jag får seperationsångest. ikväll hade vi vår sista patient o närstående-utbildning. bra föreläsare o ibis ska jag verkligen kolla upp.
nu har vi ju haft en tajt grupp när dom närstående går in i "hemliga" rummet o vi blir kvar. tycker att min patientgrupp har vart väldigt bra. jag har känt mig trygg o det har vart skönt att få känna igen sig hos andra o kanske få andra att känna igen sig hos mig. man behöver inte känna sig konstig o folk förstår, lyssnar o tittar på en. vissa vill jag verkligen hålla lite kontakt med. hur det går, om man kan hjälpa varandra, gå till ibis ihop mm mm. detta är inget vi pratat om o så va det bara slut idag. det tyckte jag kändes jobbigt. särskilt när man ser att vissa som mått bra inte alls mår bra idag o vi inte får träffas nästa vecka. känns jobbigt o lite tomt. man har funnit sin lilla trygghet där o jag kände mig trygg även idag. min terapeut hade förbjudit mig att sitta på min vanliga plats (jag-platspolisen som jag skrivit om tidigare) utan fick snällt välja en helt ny plats. tyckte inte att det va så jobbigt. kändes lite konstigt att någon annan satt på min plats bara. tror att det funkade för att jag känner mig så trygg med min grupp. jag va iaf tvingad att bryta det tvångsmässiga. o det gick!
så ni i min fina grupp som har fått bloggadressen. läs mer än gärna. hör av er om det är något!har känt en sån trygghet o fått lära mig att ni också ser ut som vanliga människor o inte dom där riktigt sjuka psykfall man ser på film. så jag vill tacka er o jag hoppas att några av oss håller lite kontakt!
detta om utbildningen. efteråt åkte jag med mamma hem för att semestra några dagar. det va öppet hos grannen så vi hoppade in där, jag o mutzy. men mutzy sticker ut. o jag trodde han skulle kissa el bajsa. men helt plötsligt är han spårlöst försvunnen. mitt hjärta börjar pumpa på. vi ropar in de flesta grannar runt omkring för hjälp. jag kände seperationsångesten komma krypandes igen o jag är expert på att se allt ont före man vet nåt överhuvudtaget. så jag skulle aldrig få se min mutzy mer. efter massa folks letande o tio minuter kom en som bor längst ner på kvarteret med mutzy. då har han stuckit flera hus bort o över vägen. snacka om lättnad o ilska på samma gång. skulle aldrig förlåta mig om nåt hänt honom. o han har aldrig stuckit iväg så nån gång. han trycktes ner i marken o fick några fy:n, blev inburen o jag va arg. i fem minuter tills jag såg att både havanaiserna på området lekte på grannens gräsmatte. då fick han gå ut. men jag kunde inte sitta el nåt. kunde inte lugna ner mig på ungefär en halv timme.
det va nog med seperationsångest för idag o för ett halvår framåt typ.
pussåkram
nu har vi ju haft en tajt grupp när dom närstående går in i "hemliga" rummet o vi blir kvar. tycker att min patientgrupp har vart väldigt bra. jag har känt mig trygg o det har vart skönt att få känna igen sig hos andra o kanske få andra att känna igen sig hos mig. man behöver inte känna sig konstig o folk förstår, lyssnar o tittar på en. vissa vill jag verkligen hålla lite kontakt med. hur det går, om man kan hjälpa varandra, gå till ibis ihop mm mm. detta är inget vi pratat om o så va det bara slut idag. det tyckte jag kändes jobbigt. särskilt när man ser att vissa som mått bra inte alls mår bra idag o vi inte får träffas nästa vecka. känns jobbigt o lite tomt. man har funnit sin lilla trygghet där o jag kände mig trygg även idag. min terapeut hade förbjudit mig att sitta på min vanliga plats (jag-platspolisen som jag skrivit om tidigare) utan fick snällt välja en helt ny plats. tyckte inte att det va så jobbigt. kändes lite konstigt att någon annan satt på min plats bara. tror att det funkade för att jag känner mig så trygg med min grupp. jag va iaf tvingad att bryta det tvångsmässiga. o det gick!
så ni i min fina grupp som har fått bloggadressen. läs mer än gärna. hör av er om det är något!har känt en sån trygghet o fått lära mig att ni också ser ut som vanliga människor o inte dom där riktigt sjuka psykfall man ser på film. så jag vill tacka er o jag hoppas att några av oss håller lite kontakt!
detta om utbildningen. efteråt åkte jag med mamma hem för att semestra några dagar. det va öppet hos grannen så vi hoppade in där, jag o mutzy. men mutzy sticker ut. o jag trodde han skulle kissa el bajsa. men helt plötsligt är han spårlöst försvunnen. mitt hjärta börjar pumpa på. vi ropar in de flesta grannar runt omkring för hjälp. jag kände seperationsångesten komma krypandes igen o jag är expert på att se allt ont före man vet nåt överhuvudtaget. så jag skulle aldrig få se min mutzy mer. efter massa folks letande o tio minuter kom en som bor längst ner på kvarteret med mutzy. då har han stuckit flera hus bort o över vägen. snacka om lättnad o ilska på samma gång. skulle aldrig förlåta mig om nåt hänt honom. o han har aldrig stuckit iväg så nån gång. han trycktes ner i marken o fick några fy:n, blev inburen o jag va arg. i fem minuter tills jag såg att både havanaiserna på området lekte på grannens gräsmatte. då fick han gå ut. men jag kunde inte sitta el nåt. kunde inte lugna ner mig på ungefär en halv timme.
det va nog med seperationsångest för idag o för ett halvår framåt typ.
pussåkram
Kommentarer
Trackback
