mitt liv som bipolär

i helgen hade jag o mutzy en supermysig helg men jag hade velat hitta på nåt annat med. jag hörde av mig till några men ingen som kunde ses. jag har alltid behövt ha min ensamtid men ibland blir det för mkt. o i helgen valde jag inte att vara ensam utan var ensam.

 

jag förstår att alla har sina liv men ibland kan jag bli irriterad på vissa som säger att vi måste ses men sen när jag försöker har dom aldrig tid ändå. o då orkar jag inte hålla på att försöka. då är det väl kanske inte så viktigt att träffa mig. låter säkert patetiskt för vissa att jag bara tycker synd om mig själv. men just nu gör jag faktiskt det, för jag vill inte vara ensam jämt.

 

efter nyår ska jag iaf börja arbetsträna några timmar i veckan så jag i alla fall träffar lite folk. men som tur är nu så är det jul och jag slipper vara själv, jag får ha min familj runt mig i flera dagar. men stressen är nyår, då jag inte fått några förfrågningar om att hitta på nåt. förra året hade jag ju min bästaste hemma så då va det inga problem. o jo, jag har fått inbjudan till fest hos mitt hjärta i sthlm, men har inte råd att åka upp. det är typiskt att man har sina allra närmsta vänner i stockholm o brighton.

 

jag är inte mkt för nyår o midsommar o sånt egentligen. o jag har suttit själv här hemma en el två gånger o själv i tranemo en gång. men då har jag valt det själv. i år väljer jag inte att sitta ensam även om jag inte vill gå på värsta festen el så. men verkar bli att vara ensam utan att välje det i år. men jag brukar laga extra god mat, hyra några filmer o kolla fyrverkerier vid tolvslaget. tur att jag iaf har världens bästa kompis, mutzy, med mig! det är väl egentligen det enda jag behöver för han är ju mitt allt.