mitt liv som bipolär

efter att jag rispat mig förra veckan så har jag haft problem med var. annars brukar det mest bli lite torra flagor men ibland blir det ställen som blir infekterade. jag rispade mig i fredags och igår rann det fortfarande var och blod så fort jag försökte ta av plåster. så idag fick jag bita i det sura äpplet o gå till vårdcentralen för att få det kollat. vågar inte ge mig på att försöka rengöra själv. jag som inte tycker det är nåt konstigt med att man rispar sig förstod inte varför sköterskan kollade så på mig. då blev det lite jobbigt men jag sa genast att jag har läkare, kurator o sköterska på bipolärcentrum då hon frågade om jag inte skulle söka hjälp.

 

det hemska är som sagt att jag är så van vid att jag rispar mig så jag inte förstår varför andra reagerar som dom gör. samtidigt va det kanske på nåt sätt att jag fick en sån blick som jag fick, av en sköterska som ändå borde sett liknande innan. kanske läggs till i huvudet och jag nån gång förstår att folk reagerar o tycker det är hemskt. som min sköterska en gång sa-om nån av mina vänner skulle säga att dom skär sig/rispar sig vad skulle jag säga då. o jag sa genast att då skulle jag bli jätteorolig för att dom måste må så dåligt. o hon frågade även vad mina vänner säger om att jag gör det men den enda som egentligen har nämnt nåt om det är min mamma, som tycker att det är sjukt jobbigt. o tror säkert att många av mina vänner tänker saker men inte vågar säga nåt, vilket kanske hade vart bra för att få mig att förstå att det inte är normalt. för det är det i min "värld" o jag själv reagerar inte på mitt eget rispande.