mitt liv som bipolär

känns som jag fick ett stopp idag. har vart på hyfsat bra humör ett tag nu. men idag känns allt bara mellanmjölk. känner inte nånting. varken bra el dåligt. el jo, lite åt det dåliga hållet. o det började redan igår kväll. jag fick lust att rispa mig. allt känns bara rätt jobbigt just nu. trots min storebrors pepptalk idag ;). det rann liksom bara av mig. det är jobbigt när alla bara frågar hur jag ser allt i framtiden o jag inte kan svara. jag kan inte se framåt, iaf inte särskilt långt. jag ser ju inte jobb o sånt. jag ser arbetsträning som ett mål. jag tycker att det är jobbigt att folk inte kan förstå att man inte kan se framåt. jag blir stressad. jag får dåligt samvete för min familj o mutzy som ställer upp så mkt för mig. jag försöker tänka positivt men ibland är det bara så svårt...