min mamma grät för att jag såg så drogad ut..

Detta skrev jag för en vecka sen,därför blir dagarna lite fel. har fått höra mkt om det här med mina ögon dom sista månaderna. att dom ser så trötta ut o folk tror att jag tagit lugnande. ibland har jag det men ibland inte. men mår man inte bra o är inne i en depression så är man konstant trött o då ser väl ögonen trötta ut också antar jag. jag har själv sett det på kort från i våras bl a.
 
min mamma berättade för drygt en vecka sen att hon grät varje gång hon åkte ifrån mig när jag låg inne på psyk. förlåt mamma, men det är värt att berättas o berörde mig sjukt mkt. vi började prata om det efter att hon va hemma på lunch och jag hade tagit en lugnande (en av de tabletter jag tagit i lördags då allt blev fel). jag sluddrade emellanåt nämligen o va lite frånvarande. tänk då va tre såna, alkohol + annan medicin gjorde med mig i lördags.
 
nu tillbaka till när jag va inlagd. mamma sa att jag såg så drogad o frånvarande ut hela tiden. jag åt ju så mkt mediciner per dag, tror det va 14st. hon förstod att det va det jag behövde just då. men hon vill inte se mig sån igen. o så länge det inte är helt kris vill hon hellre att jag kommer o bor hos henne o min styvpappa ute på "landet". det är bara det att jag inte klarar för många dagar i rad. o denna gången klarar jag inte av nån press alls. så vi kom överens om att det jag måste göra va att duscha o ta på mig vanliga kläder varje dag. sen har jag fått vila när jag behövt o inte haft några krav. jag har orkat gå lite minirundor med mutzy typ i skogen, vilket har vart superskönt, igår scrappa jag nån timma o idag satt jag o prissatte lite saker som jag o mamma ska sälja på loppis i nov. men jag blir fort helt slut. men då lägger jag mig bara o vilar el sover en stund. det är lite likt som när jag va inlagd, förutom att jag får ha mutzy hos mig hela tiden, är själv på dagarna o behöver ta mindre lugnande. + att jag är helt fri att göra som jag vill+mysa med min mamma varje kväll!!!
 
 

Kommentarer
Postat av: Josefine

Hej Linda!
Ville bara säg att jag tycker du är så modig och stark ändå som skriver om detta så öppet!
Svårt att förstå vilken kamp du för varje dag...
Men framöver så måste det väl ändå bli lättare,hoppas man.

Take care! Kram Josefine

Svar: Tack så hemskt mkt! Jag vill visa hur det är på riktigt o inte förfina det. Det är en kamp varje dag,ibland timme för timme. Jag vill hjälpa andra + låta folk som aldrig mått dåligt o tycker man överdriver ibland, se hur det verkligen kan se ut.

En dag hoppas jag all medicin kommer funka rätt o mitt stöd fr min bipolärmottagning gör nytta. Visst, jag kommer alltid få leva med det här men jag måste ändå hoppas att jag ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt i framtiden. Annars går jag ju under!

Tack för att du skrev!
lindus

2013-10-27 @ 20:35:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0