önskan om charter, shoppingmissbruk o stress inför midsommar
känns rätt kasst idag med. uttråkad o känner mig ensam o ful. vill bara få åka bort o koppla av lite. jag har massa kul o se fram emot i sommar, brighton till min bästaste, köpenhamn med familjen över födelsedagen o wow med hjärtat. men skulle vilja åka iväg på en charter o bara få slappna av, sola, bada o äta gott. önskade mig detta i 30årspresent. men nu blir det nog tyvärr inte av. o det känns som jag skulle behöva det så mkt. va några år sen sist o jag blir aldrig så avslappnad o glad som på dessa resor. så det är min stora önskan just nu, så jag köper triss-lotter typ varje dag.
va hos min terapeut o vi pratade mkt om mitt shoppingmissbruk idag o hur jag ska hantera det nu när jag mår sämre. detta pratade även jag o min läkare på affektiva enheten om förra veckan. jag tar alltid till ett av mina missbruk. kan jag inte skära mig så shoppar jag o tvärtom. alkoholen har vi dock tagit bort som ett missbruk, vilket är superskönt. det är ångesten jag har problem med o inte själva alkoholen. så nu har jag inte druckit när jag är själv på väldigt länge o kan ist njuta av det när jag går o tar nån öl el festar.
även om jag är på väg ner i en depression el om livet bara känns tråkigt just nu, så som alla "vanliga" människor också känner ibland. o hur jag ska hantera allt om jag är på väg ner. jag får inte bli min sjukdom. o behöver tänka efter vad för känsla jag känner o att distrahera mig från den med hjälp av min krislista, el helt enkelt stå ut med den. jag dör ju inte av den. men det är lättare sagt än gjort.
vi pratade också om stressen med högtider. nu är det ju midsommar på fredag o jag har inget "gäng" jag hänger med o ingen kille o har därför inte blivit tillfrågad att fira med någon. man vill ju alltid bli tillfrågad o det gör väl mkt att jag känner mig väldigt ensam just nu. känner även igen det från när jag va yngre o va med i två olika kompisgäng o det ibland blev så att det ena tog för givet att det andra frågat mig o tvärtom. så den jobbiga känslan av att inte bli tillfrågad kommer upp igen. särskilt när man inte har en partner ens. jag har inte ont av att fira högtider själv. men är mer rädd för vad andra tycker. men va spelar det egentligen för roll?! jag behöver mkt ensamtid o så har det alltid vart. jag har suttit hemma flera nyår, hyrt massa filmer o lagat god mat. men åter igen, man vill iaf bli tillfrågad. nu har jag iofs vart det på nyår men själv valt det. vilket är en helt annan sak. o visst jag skulle kunna fråga om jag får va med men då känner jag mig lite påträngande.
det va nog allt för mig för nu! vill även tacka dig, du fina vän som hörde av dig igår kväll så jag mådde lite bättre <3
va hos min terapeut o vi pratade mkt om mitt shoppingmissbruk idag o hur jag ska hantera det nu när jag mår sämre. detta pratade även jag o min läkare på affektiva enheten om förra veckan. jag tar alltid till ett av mina missbruk. kan jag inte skära mig så shoppar jag o tvärtom. alkoholen har vi dock tagit bort som ett missbruk, vilket är superskönt. det är ångesten jag har problem med o inte själva alkoholen. så nu har jag inte druckit när jag är själv på väldigt länge o kan ist njuta av det när jag går o tar nån öl el festar.
även om jag är på väg ner i en depression el om livet bara känns tråkigt just nu, så som alla "vanliga" människor också känner ibland. o hur jag ska hantera allt om jag är på väg ner. jag får inte bli min sjukdom. o behöver tänka efter vad för känsla jag känner o att distrahera mig från den med hjälp av min krislista, el helt enkelt stå ut med den. jag dör ju inte av den. men det är lättare sagt än gjort.
vi pratade också om stressen med högtider. nu är det ju midsommar på fredag o jag har inget "gäng" jag hänger med o ingen kille o har därför inte blivit tillfrågad att fira med någon. man vill ju alltid bli tillfrågad o det gör väl mkt att jag känner mig väldigt ensam just nu. känner även igen det från när jag va yngre o va med i två olika kompisgäng o det ibland blev så att det ena tog för givet att det andra frågat mig o tvärtom. så den jobbiga känslan av att inte bli tillfrågad kommer upp igen. särskilt när man inte har en partner ens. jag har inte ont av att fira högtider själv. men är mer rädd för vad andra tycker. men va spelar det egentligen för roll?! jag behöver mkt ensamtid o så har det alltid vart. jag har suttit hemma flera nyår, hyrt massa filmer o lagat god mat. men åter igen, man vill iaf bli tillfrågad. nu har jag iofs vart det på nyår men själv valt det. vilket är en helt annan sak. o visst jag skulle kunna fråga om jag får va med men då känner jag mig lite påträngande.
det va nog allt för mig för nu! vill även tacka dig, du fina vän som hörde av dig igår kväll så jag mådde lite bättre <3
Kommentarer
Trackback
