så var jag lite lätt uppe i varv

kände redan när jag vaknade idag efter ca två timmars sömn att jag är uppe i min hypomaniska värld. jag är inte ens trött. gick upp lätt, åkte tåget till sthlm superpigg, gick till mitt hjärtas jobb, lunchade o åkte tuben (själv!) hem till lägenheten. o är knappt trött nu heller.

jag sa till min kompis att snacka om att jag är uppåt nu. o hon sa direkt att hon märkt det. jag pratar hela tiden o superfort. kunde inte sitta still med benen när vi lunchade. o är bara nöjd. visst låter det superbra o det tycker jag att det är. bara det att jag kommer köra på i 200% nu så länge jag orkar, allt från en vecka till nån månad. o sen kommer kraschen. som dom som jobbar med oss bipolära säger så förstår dom att man vill ta igen allt man missat dom månaderna man vart deprimerad. men sprider man ut energin lite o även försöker att ta det lugnt fast man är så rastlös o pigg hela tiden, så kan dessa perioder vara lite längre o kraschen behöver inte bli så hård. men det är verkligen supersvårt. jag är ju så himla pigg o glad o vill göra allt. så att lära sig tagga ner i dessa perioder kommer ta lång tid att lära sig! för enligt mig så mår jag ju bara superbra just nu, fast jag egentligen är i en del av min sjukdom. pust!

slut för idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0