mitt liv som bipolär

nu har jag blivit trött efter att varit helt upptrissad i fyra dagars tid. i fredags va jag så uptrissad att jag fick ringa min sköterska. var helt uppstressad o visste inte vad jag skulle göra. sömnen var absolut viktigast sa hon o att jag var tvingad att använda mina insomningstabletter nu. minst 8timmars sömn. även att jag kunde ta en lugnande om det blev alldeles för mkt.

det jobbigaste med uppåtperioden är att jag blir så himla till mig. jag kan bli alldeles för mkt. jag har vart uppe i sthlm hos en av mina allra bästa vänner o hon har fått säga till mig lite. o jag har blivit lite sur, som gått över efter typ två sekunder. hon har även talat om för mig i vilka situationer jag blivit extra upptrissad el till mig. vilket är superbra, för jag ser ju oftast inte det själv. o för att lära mig om sjukdomen så är det jätteviktigt.

igår fick jag även träffa min bästaste som bor i brighton annars. som tur är ska jag till henne i juli. för just nu känns det väldigt tomt.

att jag vart så himla upptrissad dessa dagar beror nog mkt på att jag visste att jag skulle träffa tre av mina bästa vänner. o att jag älskar att va i sthlm. o för mig ser jag ju det mest som att jag mår bra!