mitt liv som bipolär

nu har jag återigen vart borta ett tag. hinner ju inte gå in o skriva här när alla nya serier drar igång på tv :)

 

iaf, så går det som vanligt upp o ner. förra veckan hade jag några riktiga skitdagar. en kväll ville jag bara gråta o skära mig, men lyckades hålla mig ifrån det. va på återträff för patient- o närståendeutbildningen förra veckan med. tyvärr va det massa problem i trafiken den dagen, så alla skulle ha kommit, men vi blev bara tre stycken patienter. hade vart superkul att träffa dom andra med o hade sett fram emot det. men va iaf väldigt skönt att få lyssna på dom som va där. jag insåg dock att jag inte har kommit så långt i mitt accepterande av min sjukdom än som en del andra. detta har ju jag o min terapeut pratat om ofta. jag är ju inte sjuk men alla andra.

 

på tal om min terapeut, så va det sista gången hos henne igår. har gått ett och ett halvt år hos henne och hon har fått mig så långt framåt på den tiden. de sista åren innan det kändes det bara som jag stod still. kommer sakna henne otroligt mkt men känns även bra att gå vidare.

 

så imorrn. det skulle vart den stora dagen då jag äntligen får min diagnos. men nej, då fick jag samtal idag att det måste skjutas upp för femtielfte gången. jag blev dödstrött o gick hem o sov tre timmar. nu känns det okej men vill bara få det svart på vitt. så jag kan börja mitt liv. för det är så det känns, att det är den jag väntar på för att kunna gå vidare o lära mig om min sjukdom.

 

återkommer!