mitt liv som bipolär

jag försöker, jag försöker, jag försöker att inte fastna här nere. men allt bara small till igår o jag vill inget, känner inget o vill bara sova. el jo, jag känner dåligt samvete för mutzy. som tur är har han lärt sig när jag mår dåligt. men tycker så synd om honom att han ska bli lidande. han är så himla duktig ändå o lägger sig o sover bredvid mig.

 

just nu känns det som jag är inne i min egna bubbla. o för att ens orka va vaken måste jag ta lugnande. o blir då hellt borta i min lilla bubbla. va så länge sen jag kände såhär o hade glömt hur jobbigt allt kan kännas.

 

fick precis mess från en kompis som jag skulle träffat för att kolla fotbollen med ikväll. men visste inte riktigt hur jag skulle fixa att ta mig ut. o jag vill verkligen försöka för att jag vet att jag mår bättre av att träffa folk, annars dras jag ännu längre ner. nu skrev hon att hon kommer hit ist o det blev jag jätteglad för. då har jag en anledning till att försöka få nåt gjort innan. enkla saker som disk, bädda sängen o borsta tänderna o personlig hygien i allmänhet känns som världens största projekt just nu. som säkert låter skitlöjligt för en del. men för mig finns inte det när jag är i detta tillstånd. men nu ska jag försöka att peppa upp mig lite för kvällen. o tänka på att mina vänner o familj är bäst o att jag faktiskt inte är ensam! o njuta av kvällen, blir en alldeles perfekt o lagom aktivitet.

 

nu blir det dock lite sömn så jag har lite ork ikväll!