mitt liv som bipolär

har på x-factor här samtidigt som jag skrev förra inlägget o en tjej sjöng utan dina andetag av kent för sin pappa som dog av cancer för två år sedan precis. som om jag inte va tillräckligt känslig innan. o nu saknar jag min pappa så sjukt mkt. han skulle ju vart med o fått fira min trettioårsdag o vi kunde firat hans sextoifemårs samtidigt. så nu storbölar jag för fullt o känner mig istället lite ledsen istället. sköna svängningar...