mitt liv som bipolär

nu va det ett bra tag jag skrev något. började känna mig stressad över att skriva så då tog jag helt enkelt en paus.

 

det har hänt mkt sen sist. det kommer komma upp tids nog. just nu är jag sjukskriven och de sista tre dagarna har varit hemska. jag vill inte vara vaken. har sån ångest att det känns som nåt ska hoppa ur bröstet nästan hela tiden. så jag går på lugnande efter lugnande för att orka med timme efter timme. när jag går upp längtar jag bara till kvällen då jag får gå o lägga mig igen.

 

denna depressionsperiod började egentligen redan vid årsskiftet när jag inte beviljades sjukersättning på halvtid. man måste nämligen vara sjuk för all framtid, men man får gå in o börja jobba igen om man vill. bra regler försäkringskassan. är det för all framtid så är det för all framtid isf. min ekonomi föll till botten och jag levde under existensminimum.

 

det är sådär kul när vissa vänner pratar om att dom "bara" har några tusen att leva på och kan åka ut o resa. medan jag inte har pengar så det täcker räkningar ens.

 

i mars slutade jag äta mat, åt endast godis och drack cola. o då började jag att gå upp i vikt rejält. som om jag inte redan mådde dåligt av ekonomin så började jag må dåligt över min kropp. det gick till slut så långt så jag helt enkelt inte ville leva längre. då hade jag gått upp 13kg, såg ingen mening med nåt o det enda som höll mig uppe var min hund.

 

i maj blev jag inlagd på psyk på östra. jag såg ingen annan utväg och inte min läkare och sköterska heller. och jag fick en plats utan att behöva gå igenom psykakuten. det är låsta avdelningar så dom första dagarna fick jag inte gå ut alls förutom när mamma, min lillebror och hund kom. men dom var tvingade att gå upp o hämta mig. detta va en väldigt konstig känsla men jag vande mig snabbt. efter några dagar fick jag gå på 30min-promenader runt sjukhusområdet och till slut fick jag ha dagpermissioner men var tvingad att säga tiden jag skulle vara tillbaka. psykvården är spännande, man är där för ren förvaring. vilket jag nu visserligen behövde dom första dagarna så jag inte gjorde nåt dumt. men jag förstår nu all kritik som psykvården får.

 

nu orkar jag inte skriva mer för dagen men nu är jag igång igen och känner att jag har gjort något idag iaf! jag kommer berätta mer om att vara inlagd, tankar, min depression och vad som hänt efter utskrivningen!