mitt liv som bipolär

tyvärr kan jag knappt inte se att 2013 har vart mer än sjukt tufft.

 

det är året då jag fick sluta mina arbetsträning på myrorna (som jag älskade) för att jag mådde så dåligt att jag inte fixade att gå dit de flesta dagar. började rispa mig illa igen. det ledde till slut till att jag blev inlagd på psyk i nästan en månad på grund av självmordsrisken. några veckor efter det försökte jag ta livet av mig genom tabletter och alkohol o kom som tur är in på sahlgrenska i rätt tid. minns inte så mkt mer om det. men ljög lite för att slippa bli inlagd igen. har sedan haft problem med alkohol, rispning o sjuka ekonomiska problem. jag har gått upp 14kilo, haft massa missuppfattningar med en av mina allra bästa vänner o därför inte haft hennes stöd som är nåt av det viktigaste för mig, gjort slut med min pojkvän, haft självmordstankar mestadels av tiden,kännt mig extremt ensam o knappt inte haft något socialt liv. så det är svårt att se det positiva.

 

men nåt positivt får man försöka se. som min mamma säger så har jag även haft bra perioder. min familj o särskilt min mamma har ställt upp för mig i vått o torrt. även mina bröder, min styvpappa o min pappas fru har vart sjukt vitkiga. jag o min bästaste har löst allt. mina o mammas loppisar har vart sjukt kul o i februari är det dags igen. vissa vänner har verkligen visat sig vara mer än att räkna med, medan vissa tyvärr har gått åt andra hållet. jag har nästan kommit igång med träning med en av mina bästa vänner. jag har fått tatuera mig igen. jag har haft en weekend i sthlm med mina två bästa stockholmare. o självklart min mutzy som är allt för mig o gör mig så ofta så himla glad!

 

har säkert glömt massa men det är iaf en liten sammanfattniing o har svårt att se att 2014 kan bli tuffare iaf!