mitt liv som bipolär

som många vet är det denna period som är på gång den sämsta för mig. alla kommer ut o man måste sitta på uteservering, i en park el utmed älven. jag skulle testa mig själv lite idag+att jag ville försöka för mutzys skull. vi va i linné o klippte mutzys klor o jag ville bara åka rakt hem o lägga mig o sova. men jag bestämde mig för att gå genom småparker ner mot stan. ju längre jag gick desto mer kändes det som mitt hjärta skulle hoppa ut ur bröstet. när jag vid grönsakstorget började gråta lite bakom mina solglasögon insåg jag att det va dags att åka hem. jag blir så stressad, man måste sitta ute, va jättglad o bara tycka att hela livet är toppen. då känner jag för att dricka mig stupfull, äta lite lugnande, rispa mig o lägga mig o sova. typ det enda som kan hjälpa mig är mutzy. o jag försöker verkligen för hans skull.

 

våren o allt med den gör att jag blir stressad. o det är mkt för att jag känner mig ensam. jag har inte längre nån att göra saker med el som frågar om jag vill hitta på nåt. för några år sen hade jag några vänner som bodde här som jag alltid kunde hitta på saker med o som frågade mig. nu är kvällar o verkligen helger jättejobbiga. o särskilt med detta vädret när alla (MÅSTE) va ute.

 

det är inte det att jag inte har några vänner o jag hoppas ingen tar illa upp. men alla har så mkt med sitt och har sina tjejgäng osv vilket jag inte har. jag har heller inte råd att göra massa saker jämt. klart att jag ibland vill gå ut o äta, ta nån öl, fika, shoppa, gå på bio, bowla osv. ibland hjälper min mamma mig om jag verkligen vill göra nåt. men blir det ofta får jag dåligt samvete. en del av mina vänner bjuder även mig ibland. det är svårt att ta emot men som min kurator säger till mig så vill o kan dom det, o jag skulle göra samma sak för dom. men nu måste det inte alltid kosta pengar för att umgås. man kan träffas hemma o fika el laga mat, gå en promenad el bara hänga i en park o prata.

 

nu vet jag knappt vad jag skrivit o orkar inte läsa igenom så det får va som det är!