mitt liv som bipolär

jag var hos min läkare i torsdags och får varje gång fylla i en väntrumsenkät. tre frågor som bland annat finns med är -om jag haft tankar på döden sista veckan? -om jag haft tankar på självmord sista veckan? och -om jag försökt ta mitt liv den senaste veckan? jag har gått hos min läkare många år nu och insåg i torsdags att jag alltid svarat ja på de två första frågorna. även om jag inte tänker tankarna varje dag så finns dom alltid med vecka efter vecka. min läkare tyckte att allt lät okej med mig (för att jag svarar ja på dessa frågor är inget konstigt för honom) och tyckte inte att vi skulle ändra nåt på medicinen fast jag haft lite konstiga saker för mig på sistone. men när jag gick därifrån så började allt bara svartna. och efter det har det bara blivit värre och värre. att bara få försvinna känns lockande igen och den känslan har kommit smygande.

 

jag känner mig just nu väldigt ensam. jag vill ut o dansa, dricka öl, ut o äta, gå o bowla, gå på bio, bara hänga hemma hos nån el här. men jag känner inte att jag har nån som vill göra samma sak med mig. jag skapade även ett evenemang på facebook men tror att jag ska ta bort det då den enda som svarat ja är min storebror. det hemska är att jag känner att det är mig det måste vara fel på o jag vet inte vad jag ska göra åt det. jag är ju den jag är. jag vet att jag har många som bryr sig om mig och vill inte att nån ska må dåligt över vad jag skriver. men just nu känns allt bara för jävligt och det känns som att det skulle vara så skönt att inte finnas. jag tycker verkligen inte om mitt liv!

 

I´m starting to hate me, a littlle more and more each day.

I don´t know me.

I´m thinking about sucide, this is do or die.

Ain´t no point being sober.

Mina känslor på fyra rader, fritt plockat ur en låt.