mitt liv som bipolär

jag bara gråter o gråter. när en sak går att stryka dyker det upp typ två nya. o jag är så trött idag så jag tänkte sjunka genom jorden ett tag. men mutzy höll mig uppe på marken. han märker att jag är ledsen o står o kollar på mig o sen kommer fram för att mysa. så idag kände jag att han är värd nån bättre än mig. men kan inte tänka mig ett liv utan honom just nu.

så nu ska jag bara klaga!

va iväg på apoteket idag o skulle få stämpel o grejer på papper jag fyllt i. två av mina medeciner är nämligen narkotikaklassade o man kan inte bara ta med dom till england. men nu visade det sig att de papperna jag fått från apoteket för att fylla i o sen komma tillbaka med funkar inte. nä, jag måste ringa till ambassaden. jo tjena. orkar inte med det o hoppas jag klarar mig utan dom två medicinerna ist. för det blev bara lite för mkt.

sen va jag o mutzy hos veterinären. det gick ju sådär. hans allergifoder har inte hjälpt mot hans klåda på tassarna. så idag tog dom blodprov. jag fick gå ut då jag berättade att jag trodde jag skulle svimma. o det gjorde så ont i mitt hjärta när jag hörde honom pipa där inne. men han va superglad när jag kom in igen. men nu får vi vänta o se om det visar nån allergi. det kan kosta multum o ha hund. men samtidigt så gör jag allt för honom. han är ju det bästa jag har. känns tyvärr att det blir väldigt mkt med det här för han kanske måste ta sprutor resten av livet. men det är nåt vi får ta när vi får reda på resultaten. o det jobbigaste är att vi ska ta kortisonspray o då behövs tratt. men det va så mkt med betalningen så vi helt glömde bort tratten. o veterinären ligger i majorna.

sen har jag mina utslag el finnar el va det är som jag fått kräm för. men den jäkla krämen har ju inte hjälpt ett dugg. o nu ser min rygg ut som jag vet inte vad med stora röda bölder. o små prickar i hela ansiktet. kul nu när det är sommar o man inte vill visa sig ute knappt ens. tur iaf det finns smink för ansiktet o värmen håller sig borta så man kan täcka ryggen.

sen har jag så jävla ont i ryggen o har inte råd med massage denna månaden.

jag vet att det låter som att jag klagar sjukt mkt. o att det låter som problem alla kan ha. o det är det men när man inte mår särskilt bra i grunden, blir små saker tyvärr sjukt stora. o just nu vill jag bara lägga mig under täcket o va kvar där.

usch!

känns rätt kasst idag med. uttråkad o känner mig ensam o ful. vill bara få åka bort o koppla av lite. jag har massa kul o se fram emot i sommar, brighton till min bästaste, köpenhamn med familjen över födelsedagen o wow med hjärtat. men skulle vilja åka iväg på en charter o bara få slappna av, sola, bada o äta gott. önskade mig detta i 30årspresent. men nu blir det nog tyvärr inte av. o det känns som jag skulle behöva det så mkt. va några år sen sist o jag blir aldrig så avslappnad o glad som på dessa resor. så det är min stora önskan just nu, så jag köper triss-lotter typ varje dag.

va hos min terapeut o vi pratade mkt om mitt shoppingmissbruk idag o hur jag ska hantera det nu när jag mår sämre. detta pratade även jag o min läkare på affektiva enheten om förra veckan. jag tar alltid till ett av mina missbruk. kan jag inte skära mig så shoppar jag o tvärtom. alkoholen har vi dock tagit bort som ett missbruk, vilket är superskönt. det är ångesten jag har problem med o inte själva alkoholen. så nu har jag inte druckit när jag är själv på väldigt länge o kan ist njuta av det när jag går o tar nån öl el festar.

även om jag är på väg ner i en depression el om livet bara känns tråkigt just nu, så som alla "vanliga" människor också känner ibland. o hur jag ska hantera allt om jag är på väg ner. jag får inte bli min sjukdom. o behöver tänka efter vad för känsla jag känner o att distrahera mig från den med hjälp av min krislista, el helt enkelt stå ut med den. jag dör ju inte av den. men det är lättare sagt än gjort.

vi pratade också om stressen med högtider. nu är det ju midsommar på fredag o jag har inget "gäng" jag hänger med o ingen kille o har därför inte blivit tillfrågad att fira med någon. man vill ju alltid bli tillfrågad o det gör väl mkt att jag känner mig väldigt ensam just nu. känner även igen det från när jag va yngre o va med i två olika kompisgäng o det ibland blev så att det ena tog för givet att det andra frågat mig o tvärtom. så den jobbiga känslan av att inte bli tillfrågad kommer upp igen. särskilt när man inte har en partner ens. jag har inte ont av att fira högtider själv. men är mer rädd för vad andra tycker. men va spelar det egentligen för roll?! jag behöver mkt ensamtid o så har det alltid vart. jag har suttit hemma flera nyår, hyrt massa filmer o lagat god mat. men åter igen, man vill iaf bli tillfrågad. nu har jag iofs vart det på nyår men själv valt det. vilket är en helt annan sak. o visst jag skulle kunna fråga om jag får va med men då känner jag mig lite påträngande.

det va nog allt för mig för nu! vill även tacka dig, du fina vän som hörde av dig igår kväll så jag mådde lite bättre <3

jag känner mig ensammast i världen, helt värdelös o fruktansvärt ful idag. väldigt ful har jag känt mig i flera dagar nu. men idag är allt skit o jag gråter, vilket va länge sen. uppåtperioden kanske har nått sitt slut o det är dags att falla ner i depression igen.

till råga på allt kom jag på att jag glömt skicka in mitt aktivitetstöd denna månaden o inte få pengar förrän nån gång i juli. kul när räkningarna ska betalas i juni o jag åker till brighton i början av juli. som om inte ekonomin är ett problem i vanliga fall :(.

så jippie! mitt liv är underbart just nu.

har ändå haft två ljuspunkter idag som har hållit mig uppe över ytan. tack hjärtat för telefonsamtalet idag o du fina vän som skickade sms som jag blev väldigt glad över idag. önskar att ni inte bodde i sthlm bara.

over and out

nu har jag blivit trött efter att varit helt upptrissad i fyra dagars tid. i fredags va jag så uptrissad att jag fick ringa min sköterska. var helt uppstressad o visste inte vad jag skulle göra. sömnen var absolut viktigast sa hon o att jag var tvingad att använda mina insomningstabletter nu. minst 8timmars sömn. även att jag kunde ta en lugnande om det blev alldeles för mkt.

det jobbigaste med uppåtperioden är att jag blir så himla till mig. jag kan bli alldeles för mkt. jag har vart uppe i sthlm hos en av mina allra bästa vänner o hon har fått säga till mig lite. o jag har blivit lite sur, som gått över efter typ två sekunder. hon har även talat om för mig i vilka situationer jag blivit extra upptrissad el till mig. vilket är superbra, för jag ser ju oftast inte det själv. o för att lära mig om sjukdomen så är det jätteviktigt.

igår fick jag även träffa min bästaste som bor i brighton annars. som tur är ska jag till henne i juli. för just nu känns det väldigt tomt.

att jag vart så himla upptrissad dessa dagar beror nog mkt på att jag visste att jag skulle träffa tre av mina bästa vänner. o att jag älskar att va i sthlm. o för mig ser jag ju det mest som att jag mår bra!

kände redan när jag vaknade idag efter ca två timmars sömn att jag är uppe i min hypomaniska värld. jag är inte ens trött. gick upp lätt, åkte tåget till sthlm superpigg, gick till mitt hjärtas jobb, lunchade o åkte tuben (själv!) hem till lägenheten. o är knappt trött nu heller.

jag sa till min kompis att snacka om att jag är uppåt nu. o hon sa direkt att hon märkt det. jag pratar hela tiden o superfort. kunde inte sitta still med benen när vi lunchade. o är bara nöjd. visst låter det superbra o det tycker jag att det är. bara det att jag kommer köra på i 200% nu så länge jag orkar, allt från en vecka till nån månad. o sen kommer kraschen. som dom som jobbar med oss bipolära säger så förstår dom att man vill ta igen allt man missat dom månaderna man vart deprimerad. men sprider man ut energin lite o även försöker att ta det lugnt fast man är så rastlös o pigg hela tiden, så kan dessa perioder vara lite längre o kraschen behöver inte bli så hård. men det är verkligen supersvårt. jag är ju så himla pigg o glad o vill göra allt. så att lära sig tagga ner i dessa perioder kommer ta lång tid att lära sig! för enligt mig så mår jag ju bara superbra just nu, fast jag egentligen är i en del av min sjukdom. pust!

slut för idag!

klockan är nu tjugo i fyra, jag är superpigg o ska upp om tre o en halv timma. hmm...är jag även pigg imorrn har jag fått nog med varningstecken o ska nog ta det lite lugnt.

de senaste dagarna har jag vart social, vart iväg på olika läkarbesök o betat av punkter på min att göra-lista. de dagar som har vart de sista månaderna har jag kanske orkat en av dessa saker om dagen o inte alltid det ens. nu gör jag alla, o betar inte av bara en av punkterna om dagen utan typ sex-sju stycken. har ändå inte känt att jag har haft fullt med energi. men nu börjar ändå mina varningsklockar att låta.

ska nu försöka att sova för imorrn väntar sthlm o mysa med mitt hjärta o en av mina andra fina vänner i flera dagar. lööv it!

det va allt för idag el inatt!

tror kanske att det är så att jag är på väg uppåt men jag vet inte. jag gör massor med saker varje dag o känner att jag orkar med det. frågan är nu om det är för att jag mår bra el jag är på väg att bli hypomanisk? o det kan jag inte svara på.

tycker att jag sover som vanligt, inte har överdrivet med energi men tillräckligt för att orka med att göra massa saker. därför tror jag att jag är i ngt normalläge o faktiskt bara mår bra. men idag när jag var hos min terapeut fick jag ngt att tänka på. hon sa att varför jag inte känner att jag har för hög energinivå o behöver min sömn, kan bero på mitt blodvärde. o om det hade vart bra, kanske jag hade hur mkt energi som helst o inte behövde ngn sömn. det kan ju stämma. o i fall jag nu är på väg att bli hypomanisk ska jag ju bromsa mig. det känns snurrigt. hur ska man kunna lära sig detta?

o sen mitt i allt fick jag en liten dipp idag o behövde lägga mig o sova lite. min terapeut som är världens bästa har blivit omplacerad o jag kommer inte kunna ha kvar henne i höst. grät en skvätt o hon va tårögd. så det blev en liten jobbig dag.

hoppas kunna få tag på min bipolärsköterska imorrn, så jag kan få lite klarhet i allt. för just nu är det bara snurrigt men ändå ganska bra.

nu ska jag greja! pussåkram