mitt liv som bipolär

nu har jag äntligen tagit tag i det här med mitt shoppingmissbruk på riktigt o verkligen på allvar! det börjar bli helt galet ohållbart. förrförra veckan när jag mådde dåligt, beställde jag direkt kläder på kredit för ca 5000kr. o sen kan jag knappt betala räkningarna igen. konstigt...så nu har jag äntligen fått tag på ett ställe som jobbar med gruppsamtal för shoppingmissbruk. så imorrn ska jag dit o kolla av läget o få veta hur det går till o så. det känns skönt att äntligen försöka få hjälp på riktikgt. el det har jag ju haft i min terapi innan med men det har ju inte funkat.

 

annars har det gått väldigt mkt upp o ner. i fredags kom jag knappt upp ur sängen mer än två gånger för att gå ut med mutzy. lördagen kändes sådär men så kom min sötis hit. o som vanligt blev det en riktig långfika o massa energipåfyllning. o efter det känns det rätt okej.

 

så nu får vi se hur det går imorrn o så får jag återkomma om det!

har vart helt okej idag. fått lite gjort. låter särskilt löjligt men duschat, borstat tänderna, diskat o vågat åka buss. hade en mysig tv-kväll med en vän med. gått ner från flera lugnande till bara två st idag med. sakta framåt förhoppningsvis.

 allt för idag!

idag är en okej dag. vart vaken ganska mkt o kunnat dra ner lite på lugnande tabletter. har tom handlat o borstat tänder. o även kommit ut en liten längre runda med mutzy.

 

igår kväll hade jag en fin vän här o det va jätteskönt. va även tvingad att gå o duscha före hon kom, vilket annars är ett stort projekt i detta tillstånd. jag kände iaf att jag fick lite energi.

 

nu till den mindre bra energipåfyllningen. jag känner ju ingen hunger när jag är nere i det djupa. men däremot trycker jag i mig bullar (läser du detta min vän med bipolär sjukdom, så vet du vad jag menar), choklad, chips o cola istället. så jag hoppas det tar slut snart så jag inte rullar fram till slut.

 

kort o gott ändå en okej dag!

jag försöker, jag försöker, jag försöker att inte fastna här nere. men allt bara small till igår o jag vill inget, känner inget o vill bara sova. el jo, jag känner dåligt samvete för mutzy. som tur är har han lärt sig när jag mår dåligt. men tycker så synd om honom att han ska bli lidande. han är så himla duktig ändå o lägger sig o sover bredvid mig.

 

just nu känns det som jag är inne i min egna bubbla. o för att ens orka va vaken måste jag ta lugnande. o blir då hellt borta i min lilla bubbla. va så länge sen jag kände såhär o hade glömt hur jobbigt allt kan kännas.

 

fick precis mess från en kompis som jag skulle träffat för att kolla fotbollen med ikväll. men visste inte riktigt hur jag skulle fixa att ta mig ut. o jag vill verkligen försöka för att jag vet att jag mår bättre av att träffa folk, annars dras jag ännu längre ner. nu skrev hon att hon kommer hit ist o det blev jag jätteglad för. då har jag en anledning till att försöka få nåt gjort innan. enkla saker som disk, bädda sängen o borsta tänderna o personlig hygien i allmänhet känns som världens största projekt just nu. som säkert låter skitlöjligt för en del. men för mig finns inte det när jag är i detta tillstånd. men nu ska jag försöka att peppa upp mig lite för kvällen. o tänka på att mina vänner o familj är bäst o att jag faktiskt inte är ensam! o njuta av kvällen, blir en alldeles perfekt o lagom aktivitet.

 

nu blir det dock lite sömn så jag har lite ork ikväll!

idag är en sjukt jobbig dag. gråter, känner mig helt tom o vill bara få försvinna. har för första gången på väldigt länge fått ta en lugnande hela dagen. visste inte va jag skulle ta mig till ett tag innan idag. jag kunde inte sluta gråta o ville bara skada mig o kände att andningen va på väg att skena iväg helt o hållet. antagligen kommer detta efter att helgen va så himla bra. o nu känns livet helt meningslöst. jag saknar även mina två stockholmare o min brightonare sjukt mkt. jag vill ha dom hos mig jämt!

 

jag försöker att tänka på min toppenhelg o hur bra jag egentligen har det. o försöker att ta hjälp av min krislista o va jag kan försöka att göra för att lugna ner mig. men när jag är mitt inne i allt som känns skit, är det så svårt att tänka rationellt.

 

härlig svängning från gårdagens blogginlägg. nu ska jag gå o dra täcket över huvudet o hoppas jag vaknar till en bättre dag imorrn!

har på x-factor här samtidigt som jag skrev förra inlägget o en tjej sjöng utan dina andetag av kent för sin pappa som dog av cancer för två år sedan precis. som om jag inte va tillräckligt känslig innan. o nu saknar jag min pappa så sjukt mkt. han skulle ju vart med o fått fira min trettioårsdag o vi kunde firat hans sextoifemårs samtidigt. så nu storbölar jag för fullt o känner mig istället lite ledsen istället. sköna svängningar...

igår hade jag äntligen min trettioårsfest som jag planerat sedan månader tillbaka. jag har försökt hålla ner mina förväntningar så mkt som möjligt och att bara ta det lugnt. jag har lyckats ganska bra med detta. o mitt stora orosmoment har vart att jag skulle dricka för mkt för att jag blev så till mig. men allt gick superbra o jag tog det lugnt (förutom en liten händelse vid fyratiden, när andningen paja lite o det kom lite tårar) o hade en av mina allra bästa dagar.

 

är så sjukt tacksam över min familj o mina vänner. att alla faktiskt kom för min skull. o även långväga som fr brighton, sthlm, olofsbo o tranemo (hihi..) bara för mig. jag kan känna mig sjukt ensam ibland men jag är så himla tacksam o känslig över det här idag. o vill bara tacka alla hela tiden, för jag förstår fortafarnde inte riktigt att alla verkligen kom för min skull, att alla verkar tycka att det va så himla kul o det gör mig bara så lycklig. den här kvällen betydde så sjukt mkt för mig! ska försöka att ta med mig detta när jag känner att allt är skit o jag känner mig ensammast i världen.

 

jag trodde att den här dagen kunde bli riktigt dålig när allt va över, att det skulle komma ett bakslag. men jag är bara lycklig, fast extremt känslig. o gråter små skvättar när jag tänker på vissa människor som betyder så sjukt mkt för mig. o jag tror inte alla dessa ens vet om det.

 

så sammanfattar det som tacksam, känslig o lycklig men saknar redan mina långväga vänner sjukt mkt!

 

nu har jag återigen vart borta ett tag. hinner ju inte gå in o skriva här när alla nya serier drar igång på tv :)

 

iaf, så går det som vanligt upp o ner. förra veckan hade jag några riktiga skitdagar. en kväll ville jag bara gråta o skära mig, men lyckades hålla mig ifrån det. va på återträff för patient- o närståendeutbildningen förra veckan med. tyvärr va det massa problem i trafiken den dagen, så alla skulle ha kommit, men vi blev bara tre stycken patienter. hade vart superkul att träffa dom andra med o hade sett fram emot det. men va iaf väldigt skönt att få lyssna på dom som va där. jag insåg dock att jag inte har kommit så långt i mitt accepterande av min sjukdom än som en del andra. detta har ju jag o min terapeut pratat om ofta. jag är ju inte sjuk men alla andra.

 

på tal om min terapeut, så va det sista gången hos henne igår. har gått ett och ett halvt år hos henne och hon har fått mig så långt framåt på den tiden. de sista åren innan det kändes det bara som jag stod still. kommer sakna henne otroligt mkt men känns även bra att gå vidare.

 

så imorrn. det skulle vart den stora dagen då jag äntligen får min diagnos. men nej, då fick jag samtal idag att det måste skjutas upp för femtielfte gången. jag blev dödstrött o gick hem o sov tre timmar. nu känns det okej men vill bara få det svart på vitt. så jag kan börja mitt liv. för det är så det känns, att det är den jag väntar på för att kunna gå vidare o lära mig om min sjukdom.

 

återkommer!